GRATTIS EMMA!

Lilla sessan har blivit stor tjej!

Idag för 7 ar sedan kom hon till världen.

Sedan dess har man gatt igenom ”första leendet”, ”första tanden”, ”första stegen”, ”första kan-cykla-själv”, ”första skoldagen” och manga manga fler ”första-ögonblick”! Familjens minsta (i alla fall än sa länge...nej, jag ska inte ha fler!) har blivit stor flicka. Trots att min lilla sessa redan gar sitt 4:e ar i skolan sa sitter det ju liksom kvar i en att 7 ar är en speciell alder (eftersom det är vid den aldern man började i skolan pa min tid), man är inte längre ett smabarn när man fyllt 7 ar.

Sa vid en dag som denna, blir man lite nostalgisk och bilderna med alla ”första-ögonblick” svischar snabbt förbi i huvudet samtidigt som man blinkar bort en liten tar. Naturligtvis sa har man ”glömt bort” alla mindre roliga ögonblick under dessa 7 ar; som ”första-gangen-pa-akuten”, ”första-gangen-stopp-i-toan-pga-lillan-spolat-ner-hela-toarullen”, ”första-gangen-man-ringde-giftcentralen-för-att-lillan-druckit-upp-hela-flaskan-med-sapbubblor”, ”första-gangen-man-fick-ringa-lassemden-för-att-lillan-kört-in-bilnycklarna-i-dörrlaset” mfl.

Idag fyller alltsa lillan 7 ar vilket vi har firat med champagne, en ”Tropezienne” (speciell tarta fran St Tropez) och manga fina presenter som en fin klocka, HSM 3 (High School Musical 3) DVD:n, en ny cykel hos mormor och morfar i sommar och manga fler!

Redan 7 ar..., när man ser tillbaka sa kände det som att tiden har rusat iväg och att det gatt alldeles för fort, men samtidigt är det ju bara början. Början pa ett förhoppningsvis langt och spännade liv med manga fler ”första-ögonblick” som komma skall! Det är bara att hänga med och vara beredd!

Grattis Emma! Och grattis till Julie (18) och Eva (12), kusinerna som ocksa har födelsedag idag!

INGEN RO INGEN RAST

Ingen ro ingen rast, ...här är det full fart hela tiden sa jag hann faktiskt inte med att blogga nagot igar. Sorry!

Igar morse skjutsade jag barnen till deras ridlektion (9.30-12.30). Mamma och Leif var ocksa med och satt kvar och hejjade pa tjejerna. Under den tiden akte jag och hämtade upp mamie och sen akte vi ner till stan och för att inhandla lite nya provianter. Vi gick pa marknaden och köpte frukt och grönsaker och sen blev det ”Monoprix” för resten av matvarorna. När vi kom hem och hade plockat upp allting sa började jag förbereda dagens lunch: ”Ris och chorizo i tomatsas” (en spansk rätt som jag lärt mig av min man vars förfäder var spanjorer!).

Sen var det dags och hämta upp barnen och päronen. Lilla Emsan hade visst trillat av hästen men hon var lika glad för det!

Pa eftermiddagen stannade barnen kvar hemma och ”hjälpte” mamie med att plantera blommor medan jag tog med mamma och Leif pa en liten sightseeing tur. Vi tog ”Route des Plage” och akte förbi alla jet-set stränder som Nikki Beach och Club 55. Vi susade genom vinlandskap och akte en snabbis genom den lilla bergsbyn ”Ramatuelle” för att sedan stanna till vid vingarden ”Château de Minuty”, familjens hovleverantör av vin, där vi passade pa att komplettera med nagra flaskor.

Château Minuty

Efter det akte vi vidare till ”Port Grimaud”- Frankrikes Venedig, en kanalstad där husen är byggda i vattnet och där man istället för att köpa sig en lägenhet med garage köper en lägenhet med batplats! En jättecharmig liten turistby! Och vi lekte verkligen turister; akte en sightseeingtur i bat med kameran i högsta hugg och strosade runt och upptäckte!

Här kunde man även äta kängru-biff om man var hungrig!

När vi kom hem igen var det dags för lite läxläsning, för det hade vi inte ”hunnit” med det pa nagra dagar.

Efter det var det hög tid att fa fram lite middag och senare försöka lugna ner barnen sa att de skulle kunna sova inte allt för sent. Men det var lättare sagt än gjort för de tränade HSM-danserna (High School Musical) för fullt framför TV:n!

När de äntligen var i säng och var i Morfées armar sa var det dags för mig att ta en skön dusch och sedan var jag alldeles för trött för blogga. Zzzzz.......

I morse var jag faktiskt tvungen att väcka barnen vid 8 (nagot som knappt aldrig händer) för att aka iväg till Poney Klubben igen. De hade lite träningsvärk i benen efter gardagens övningar.

Under tiden de var pa ridningen sa akte jag, mamma och Leif ner till stan för att titta runt lite. Men vi höll nästan pa att blasa bort för här stormar det idag, ”le mistral”, men vi klagar inte för det haller regnet borta!

Till lunch idag fick vi min svärmors supergoda squashplättar, mums! Jag ska försöka fa ur henne receptet pa dom!

I kväll kommer S hit och överraskar stackars lilla Emsan som tror att han inte kan komma hit förrens pa fredag och därmed missar hennes födelsedag i morgon. Just nu är hon olycklig för hon vill ju att pappa ska vara med och fira henne och dessutom sa är det ju han som har med sig alla presenterna. Och en födelsedag utan presenter när man fyller 7 ar, det är inte kul!

MER KVALITET ÄN KVANTITET

Att bo utomlands innebär naturligtvis en mängd olika saker, bade positiva och negativa.

En sak är till exempel att man är langt ifran familjen och därmed gar miste om den (var)dagliga kontakten man skulle kunna ha haft om man bodde i närheten av varandra. I början när jag just hade flyttat till Frankrike kändes det förstas trakigt och även lite skrämmande. Man undrade hur det skulle bli. Hur man skulle kunna vänja sig vid att bara träffas nagra ganger om aret. När jag fick barn kändes det lite extra trakigt att vara sa langt ifran familjen.

Men fran att ha varit en trakig och lite skrämmande känsla sa har det faktiskt vänts till nagonting väldigt positivt. Okej, vi ses inte ofta, men när vi väl träffas sa ses vi ju intensivt i 1-3 veckor. Det faktum att vi bor hos varandra när vi ses gör ju att vi far delta i varandras liv till 100%, inte bara över en fika eller som bäst kanske en middag. Mina föräldrar far till exempel uppleva var vardag; hämta/lämna barnen i skolan, aka med pa tennisträningen, vara med när jag handlar, se när barnen är glada eller ledsna, ja lära känna dem pa riktigt inte bara när de är glada för att vi firar en födelsedag. Vi umgas och upplever saker tillsammans pa ett helt annat sätt än vad vi hade gjort om vi hade bott i samma stad. Och det faktum att vi bara ses nagra ganger om aret gör ju att vi verkligen far längta efter varandra och uppskatta de stunder vi har tillsammans. Det blir kanske mindre kvantitet men definitivt mer kvalitet!

10.30 i förmiddags var jag pa flygplatsen och hämtade upp mina föräldrar, därifran akte vi direkt till St Tropez. Mamie och barnen levde fortfarande!

Strax efter det att vi tömt bilen pa allt bagage slutade det äntligen att regna!
Vi at lunch och efter det har barnen lekt med mormor och hjälpt mamie i trädgarden om vartannat. Eftersom jag inte direkt är ett trädgardsfreak och fick lite avlastning med barnen
sa passade jag pa att jobba lite pa eftermiddagen.

Mormor gungar!

Mamie och Bianca fixar trädgarden.

Nu ska jag försöka koppla upp mig pa internet med min nya 3G-nyckel (eller vad det nu kan tänkas heta pa svenska). Läser du det här sa betyder det att jag har lyckats!

FINT BESÖK PA VÄG

Tänk vad mycket lättare det är att stiga upp ur sängen pa morgonen när det redan är ljust ute och solen skiner, än när det första man hör när man vaknar är smattret av regn pa taket och man känner att det blir kallt sa fort man sticker ut lilltan ur täcket.

Men trots dessa "svara förhallanden" sa var jag trots allt motiverad att stiga upp snabbt imorse för om knappt tva timmar ska jag sta pa flygplatsen och hämta mamma och Leif! Det var tre manader sen vi sags sist sa det ska bli jättemysigt att se dem igen.

När jag hämtat upp dem pa flygplatsen aker vi direkt till St Tropez till sessorna och mamie (min svärmor) och hoppas pa att huset fortfarande star kvar och att mamie inte kollapsat.

Jag hoppas pa att kunna blogga fran St Tropez, men med den erfarenhet man har av teknikens under, sa kan man ju aldrig vara riktigt säker. Sa hör ni ingenting fran mig pa ett tag sa betyder det inte att jag redan gett upp bloggen, utan bara det att jag inte kan koppla upp mig. Men vi haller tummarna pa att det ska fungera!

KLIMATFÖRÄNDRINGAR

Öhh, vart tog varen vägen? För alla som undrar kan jag i alla fall meddela att den inte är här nere pa Franska Rivieran.

I förmiddags, pa vägen till Saint Tropez hade vi regn, och da menar jag REGN, blast och kallt, termometern i bilen visade pa 12°C! Av det lilla man kunde se genom de regndränkta fönsterrutorna pa bilen sa var det meterhöga vagor som skummade och palmer som höll pa att flyga all världens väg. Stränderna, som vanligtvis i april redan brukar börjar fyllas med folk, var helt öde. Man hade kunnat tro att vi befann oss i november manad, inte i april. Min svärmor, som ocksa var med, sa att hon hade haft hus i Saint Tropez i ca 40 ar nu och att hon aldrig varit med om en sämre april-manad. Kul (not)!

Emma, som ibland har lite egna idéer för sig, satt hela vägen i bilen med sina solglasögon pa sig. Hon hade fatt för sig att det skulle fa solen att komma tillbaka. Vi hade hemskt gärna velat tro pa det vi ocksa, men tyvärr, den maste ha gömt sig langt härifran för vi fick inte se ens en liten strale av den.

Det första vi gjorde när vi kom fram var att sätta pa värmen i hela huset. Resten av dagen satt vi mest bara och huttrade och väntade pa bättre tider.

Jag och S akte tillbaka till Nice i kväll (mannen jobbar i morgon och jag ska aka och hämta mina kära föräldrar pa flygplatsen i morgon förmiddag) och pa motorvägen i närheten av Cannes var det totalt störtfall! Vindrutetorkarna fick jobba hart!

När vi kom hem, möttes vi av en lagom glad Jean-Paul (vart omrades kära vakt och allt-i-allo) som höll pa att torka upp i ett översvämmat garage.

Nu blev det inte sa mycket bilder tagna idag, men en passande "dagens outfit" hade varit; regnställ, gummistövlar och som accesoir ett paraply.

Dom som inte trodde pa klimatförändringar tidigare kanske ska börja ändra asikt nu?! Men vänta, skulle inte växthuseffekten ge ett varmare klimat? Det är visst inte bara klimatet som är ut styr, utan även teorierna!

LANGTRAKIGT, VAD ÄR DET?

Vissa människor jobbar för att det inte har nagot val, men vissa kvinnor (och kanske även män) jobbar för att de tycker att det är för langtrakigt för att "vara hemma". Den kategorin människor hör jag definitivt inte till!

Min dag idag sag ut sa här; storstädning hemma, hjälpa barnen med diverse spel, tvätta, tvätta, tvätta, laga lunch, skjutsa barnen till tennisträningen, aka iväg och handla, hämta barnen, fixa mellis, tvätta igen, göra läxor, stryka, packa (vi aker ju till Saint Tropez imorgon), laga middag mm. Det blir inte manga minuter över till nagon langtrakighet här inte.

Jag har varit "hemmafru" i snart 9 ar nu och ärligt talat sa har jag ännu inte haft det langtrakigt en endaste dag ännu. Jag stormtrivs med att kunna vara flexibel, ta hand om hemmet, jobba lite grann och framför allt att kunna ta hand om och vara disponibel för vara barn. Jag säger inte att jag tycker att varje dag i mitt liv är superkul och att jag aldrig klagar, men jag skulle inte vilja byta ut min situation mot nagonting i hela världen och nagon langtrakighet har jag ännu inte drabbats av, men vem vet, den dagen kanske kommer?! Jag säger till da, jag lovar!

VEM ÄR DU, ELAKA FRUN ELLER SEKRETERAREN?

Idag var S ledig fran jobbet sa da fick han köra tjejerna till tennisen. Jag passade pa att aka till Carrefour (inte supermarket men hypermarché, jag tror de har över 70 kassor där, da förstar ni hur enormt det är!) för att handla mat och lite annat smatt och gott. Och det kan man ju verkligen göra i den här gigantiska affären. Här kan man hitta allt fran toapapper och mjölk till amerikanska kylskap, platt TV och sma pooler! När jag 2 1/2 timme senare var pa väg hem igen var bakluckan proppfull och jag var 360 euro fattigare, men svälta kommer vi inte behöva göra den närmaste veckan i alla fall.

Resten av familjen var redan hemma och hade just ätit lunch (joda, fransmännen hittar till köket, i alla fall min!) o när jag ringde pa porttelefonen kom S ner och hjälpte mig att fa upp alla varor. Medan jag packade upp allting sa hängde han tvätten som just gatt färdigt. Varje gang han gör det biter jag mig i läppen för att inte säga: "Nej, lat bli, jag gör det där jag". Tvätten blir liksom inte hängd sa som jag vill att den ska bli hängd, inte lika slätt och luftigt. Petigt? Ja antagligen... Men samtidigt vill jag inte säga nagonting för da kanske han tappar lusten och aldrig vill göra det mer. Och man vill ju inte lata som en gnälltant heller.

Efter lite läxläsning var det hög tid för mig att börja städa lite, nej mycket, för dammrattorna har ater igen invaderat oss. Först tog jag itu med toaletten och badrummen och sen skulle jag ha dammtorkat, damsugit och tvättat golven var det tänkt, men sa börjar jag tvätta alla fönstren istället. Varför blir det sa ibland att man gör nagot helt annat än vad man tänkt sig?!

När jag star där och sprutar och putsar som bäst säger jag till S: "Il faudrait nettoyer la terrasse" (Jag använder mig av en helt opersonlig grammatisk form som gör att jag undviker bade "du" och "jag", översatt till svenska blir det väl nagonting som "man borde tvätta terrassen"). Och visst, om jag ska vara helt ärlig sa nagonstans innerst inne menar jag väl eller hoppas i alla fall pa att han skulle göra det. Först far jag till svar: "Ja, jag tänkte faktiskt göra det men eftersom det snart ska regna igen sa är det ju ingen idé". Nice try, men det verkade ju vara ganska kört. Men sa efter ett tag sa hör jag ända hur han börjar städa ihop alla saker som ligger och dräller pa terrassen och drar fram skurhinkar och vattenslangen! "Finns det nagon mer hink?" "Har du nagon trasa?" "Kan du hjälpa mig med att stänga dörrarna?" Varför kan karlar aldrig göra nagonting helt själva utan maste hela tiden ha assistans?! Inte konstigt att alla direktörer behöver sekreterare... Men jag är en elak fru (ingen sekreterare) som inte ger sig vika sa han fick klara sig själv... ända tills tjejerna kom upp efter ha cyklat utan för huset. De älskar att tvätta terassen (?!), det har de gjort sen de var sma, sa det var med förtjusning som de tog tag i varsin skurborse och började hjälpa S! Och pa sa sätt blev ju faktiskt alla nöjda till slut; S fick sin hjälp, barnen fick ha lite kul i vattnet och jag fick min terass ren!

Sen att alla dammrattorna fortfarande bor kvar hos oss är ju en annan historia... dom far jag ta itu med i morgon!

Varstädning 2006

TONARING PA NYTT

Utav alla oss flickor, tjejer och kvinnor finns det väl knappast ingen som inte nagon gang har varit lite kär i en stor pop-eller filmstjärna? Visst har vi väl alla suktat efter och i hemlighet drömt om nagon kändis? Och visst har man väl suttit där i biostolen och känt att hjärtat slagit lite fortare da man sett en film med sin drömprins?

Jag är övertygad om att "vara-kär-i-en-pop-eller-filmstjärna"-fenomenet är nagongting som vi alla tjejer gar igenom, det enda som förändras med tiden är objektet för vara drömmar. Jag har sett bilder da massvis med hysteriska tjejer skrikit efter Beatles-medlemmarna, nagra som jag själv inte alls tyckte var snygga. Pa min tid var det Tom Cruise, Kevin Costner och Brad Pitt som gjorde tjejerna galna. Och pa syrrans tonarstid (ja det är ju 8 ar som skiljer oss at) sa var det, om jag kommer ihag rätt, namn som New Kids On The Block, the Backstreet Boys och Orlando Bloom som gällde.

Idag var jag och barnen pa bio med nagra kompisar och sag den senaste generationens absoluta drömprins, Mr Zac Efron, i hans senaste film "17 again". Kön in till biosalongen bestog till 98 % av tjejer mellan tja, 8-16 ar. Onödigt att säga att jag och min väninna kände oss nagot "malplacée" (pa fel ställe) när vi stog där ibland alla förväntansfulla tjejer. Men samtidigt känns det nästan som att man transporteras tillbaka till tonaren igen, och det var just det som filmen handlade om, att leva om sina gymnasiear igen. Visserligen är Bianca och hennes kompis knappt 9 ar ännu, men det betyder inte att deras ögon inte glimmar lite extra när Zac firar av ett bländande leende och tittar pa dem med sina sametsbruna ögon. Och när jag och min väninna hör dem trana lite generat efter drömprinsen, ja da fnissar vi ocksa, och är tva 100 % förstaende mammor för det som vara "för-tonaringar" känner.

Och jag kan med största sannolikhet säga att hade jag varit mellan 8-16 ar idag sa hade jag definitivt varit jättekär i Zac Efron, för visst är han väl gullig ända?!

MAN KAN OM MAN VILL

Mental styrka är en avgörande faktor.

Har ni tänkt pa hur mycket en människa kan orka med att göra om viljan finns där? Viljan, det vill säga den mentala styrkan är utan tvekan en avgörande faktor för det resultat man presterar.

Idag spelade barnen tennis i 1 1/2 timme pa förmiddagen. Efter träningen akte vi direkt till Cannes där vi mötte upp Amina och hennes tre barn. Vi at en snabb lunch tillsammans och direkt efter det akte vi vidare till "Fun City" som är ett nyöppnat lekpalats med diverse klätterställningar, trampoliner, rutschkanor och andra roligheter för barn. Barnen sprang, hoppade, klättrade, studsade, ja var i rörelse non-stop fran klockan 14.00 till 19.00, med andra ord i 5 timmar!! Da var de svettiga och röda som tomater i ansiktet, minstingen pa 2 1/2 ar visste inte ens vad han hette längre, men det var ingen som ville ga därifran. Personalen fick muta barnen med godis för att fa iväg oss till slut!

Fun City

Barn i rörelse...

Ehm....har i rörelse?!

Förstar ni hur mycket energi det kan finnas i ett barn?!


Men tror ni att de hade haft lika mycket energi om vi hade gatt pa en shoppingrunda i 5 timmar, eller en vanlig promenad, eller om jag hade bett dem att städa upp i trädgarden efter sig?

SVENSK SOMMAR

Mulet, smaregn, solsken om vartannat och ca 15-20 grader varmt (eller kallt, det beror hur man ser pa det) - det later som svensk sommar! Och det är just det som vi har här nere i Nice just nu, svensk sommar alltsa. Det innebär att man vet inte vad det blir för väder imorgon, inte ens om en timme för det varierar hela tiden, det är svart att planera vad man ska göra, ha pa sig och ja, det är allmänt irriterande.

I morse, mellan tva regnskurar, kunde barnen i alla fall börja pa tennisskolan! Och under tiden passade jag pa att ga pa ett gympapass, 1 timme mag-och rumpgympa! Skönt är väl inte direkt det rätta ordet för att beskriva hur det känns just da när man ligger där pa en svettig gympamatta och tar i för kung och fosterland, men efterat känner man sig ju i alla fall ganska nöjd. Det vill säga, ända tills träningsvärken börjar kännas av.

När jag fragade Thierry, barnens tennistränare, om han ville vara med pa bild i min blogg sa svarade ha med glimten i ögat "Ja, om du gör lite reklam för klubben" sa; barnen spelar alltsa tennis pa CSL St Augustin i Nice med Thierry Pommier.

Chattade med min kära syster yster för ett tag sen, hon är hemma och är sjuk stackarn. Hon satt just da och letade efter recept pa nyttig mat och jag sa stolt att jag hade gjort "Chili con carne" till lunch idag! Det maste väl klassas som nyttig mat i alla fall?! Det är nyttigt(hoppas vi pa), snabbt o enkelt och alla gillar det här hemma. Det är mina kriterier när jag letar recept pa mat, ja okej da, nyttigt kanske inte alltid är ett kriterium.

Jag har ju pratat en hel del om barnens alla läxor i min blogg. En del kanske undrar hur det kommer sig att Emma som inte en har fyllt 7 ar än (men snart!) redan kan ha läxor varje dag. Och nej, det är inte jag som pressar henne till att bli nagot slags "underbarn".

Men här i Frankrike är ju skolsystemet nagot annorlunda mot det svenska. Här nere börjar barnen i skolan när de är 3 ar gamla (vissa även redan vid 2 ar beroende pa olika skolor). De tre första aren kallas "Maternelle" och är enligt lag ej obligatoriska. Men för att ge en förklaring till att alla barnen ända gar där sa kan man jämföra det med svenska gymnasiet som ju heller ej är obligatoriskt (men alla gar ju i de flesta fall trots allt där ända). Dessutom sa kan man ju tillägga att mammaledigheten här bara varar i högst 3 manader och pappaledigheten, ja du, jag tror pappor har rätt till 2 veckors ledighet i samband med födseln, dvs om man inte är egen företagare som vissa, da har man rätt till.... att ga till jobbet alla dagar.

När barnen gatt ut "Maternelle" kan de räkna, skriva alla bokstäver (i skrivstil, sadan som mamma och mormor lärde sig i skolan och som jag fortfarande har jättesvart att läsa), sitt namn, vissa stavelser och en del har redan börjat lära sig att läsa.

Nästa stadium är "Primaire" där man gar i 5 ar. Första aret lär sig alla barnen huvudsakligen att läsa och skriva ord, räkna enklare uppgifter och sist men inte minst sa lär de sig nästan varje vecka en dikt utantill (vilket man fortsätter med genon hela "Primaire")! Efter "Primaire" gar man 3 ar i "Collège" (motsvarande det svenska högstadiet) och sen kommer man till "Lycée" vilket är motsvarigheten till gymnasiet.

Emma gar nu alltsa sitt 4:e skolar och Bianca sitt 6:e skolar redan. Fran och med det 5:e skolaret har man utöver franska (lära sig läsa) och matte även fransk grammatik, historia, geografi, naturvetenskap, civilkunskap och engelska (jo fransmännen lär sig faktiskt franska i skolan tro't eller ej!). Betyg far man i stort sätt pa varje uppgift man gör, jag i alla fall pa alla prov och betysbulletinen (kan man säga sa?) med frökens och rektorns kommentarer och underskrifter far de tre ganger under ett skolar. Har man inte fatt tillräckligt bra betyg ett ar, ja da far man ga om sin klass.

I "Maternelle" och "Primaire" gar barnen i skolan mandag-tisdag och torsdag-fredag (förr även lördagsförmiddagen vilket nu är borttaget sen förra aret) fran klockan 8.30 till 16.30 varje dag. Onsdagar är menat att barnet ska passa pa att göra andra aktiviteter som till exempel nagon sport eftersom det inte finns sa mycket tid till det pa kvällarna i veckan. Da maste ju barnen ägna sig at sina läxor, nagot de har varje dag även under helger och lov, och vilket man far räkna med tar (kan variera väldigt) ungfär 1- 2 timmar.

Sa visst är det skillnad mot det svenska skolsystemet?! Nagot mellanting hade nog inte varit sa dumt kan jag tycka.

GRATTIS MAMMA

Som sagt, nu är det pasklov här och i morse skulle barnen ha börjat i tennisskola, men just da vi akte iväg sa började det regna här sa det blev ingen tennis. Nu pa eftermiddagen är det naturligtvis bla himmel och solsken igen...hoppas att det haller i sig tills i morgon!

Sa vad gjorde vi da da? Jo vi akte till CAP3000 (igen) för att byta en leksak som Emma köpte i Disney-store i lördags, men som gick sönder redan innan vi kommit hem.

Sen gick vi till SFR (franskt mobilabonnemang) för att höra vad det finns för olika möjligheter om man vill ha mobilt internetabonnemang. Nästa vecka aker vi ju till St Tropez och där har vi ingen fast internetanslutning sa om jag ska kunna blogga därifran maste jag ju ha ett mobilt internetabonnemang. Än sa länge känns allt det här ganska flummigt sa vi far väl se om det blir nagot eller inte. Om det är nagot som förstar sig pa det här far ni gärna komma med tips och rad!

Pa eftermiddagen var det dags för läxläsning igen och lite senare kom Biancas klasskompis över med det som hon hade missat i torsdags och fredags da hon var sjuk. Efter läxorna blev det tid för lek.

Nu har jag just lyckats fa in barnen efter att ha lekt som galningar ute i parken!

Sist men inte minst, vill jag säga GRATTIS än en gang till min kära mamma som fyller ar idag! Det är trakigt att vara sa langt borta sa att jag inte kan vara med och fira dig idag, men samtidigt är det lite tur ocksa för jag har inte "hunnit" köpa nagon present ännu!

Grattis till världens bästa mamma!

EMMAS NAMNSDAG

Namnsdagar är nagot som vi inte har för vanan att fira här nere i min mans familj, men sa ringde Mamie (farmor) pa eftermiddagen och Emma svarade.

Hon hade högtalartelefonen pa sa vi hörde hur Mamie helt plötsligt säger "Jag ringde för att gratulera dig eftersom det är din namnsdag idag". Jag och S tittar lite förvanat pa varandra, det hade vi ingen aaaaaning om (jag har ju svenska filofax-blad i min filofax). "Jaha, är det min namnsdag det visste jag inte", hör vi Emma säga. "Och vad far man göra när det är ens namnsdag da?", fortsätter hon och tittar pa oss. "Ehmn (kom-pa-nagot-bra-lagom-käckt-fort), "jo da far man...... städa sitt rum" svarar jag o S lite käckt.

Behöver jag säga att det inte gick hem hos Emsan?!

Det är nog ingen av barnen som kommer kräva att vi firar namnsdagar i fortsättingen heller.

SKÖN SÖNDAG!

Vi fick sova lite längre idag i alla fall. Vid 8.20 hörde jag nagra sma fötter som smög sig in pa toa men sen somnade jag om en timme till da jag vaknade av musik och röster! Barnen satt i Emmas säng och spelade ett spel...

Ja, ja man far inte klaga... För nagra ar sen blev man väckt betydligt tidigare av att en liten öppnade sovrumsdörren med en smäll, tände lampan i taket och ropade "jag är hungrig"! Och ännu nagra ar tidigare, ja, da blev man ju väckt hela natten med ett intervall av nagra timmar, sa man far verkligen inte klaga.

Som vanligt varje söndag aker S till marknaden, le Cours Saleya i Gamla Nice, och inhandlar frukt och grönsaker för hela veckan. Visst, det är betydligt dyrare än att handla i supermarché men ocksa betydligt trevligare och godare! Idag akte barnen med S sa jag i lugn och ro kunde förbereda dagens lunch; en hemmagjord pizza med kycklingbitar (jag brukar ha skinka pa men jag hade visst ingen, oops!), chorizo, tomater och mycket ost pa. Alla gillar!

3 kg jättegoda jordgubbar!

Undrar om den här gubben uppfyller EU-normerna?!

Pa eftermiddagen blev det lite läxläsning. Jo, här har barnen läxor även under loven! Och det är lika bra att sätta igang pa en gang för det är ganska mycket sa da kan man sprida ut det lite. Och jag kan tala om att det inte bara är barnen som lär sig saker utan även mamma! Man far sig ju en rejäl repetering i allt; franska, matte, geografi, historia, naturvetenskap... Det är med nöd och näppe att jag hänger med, allt är ju pa franska och jag maste ju liksom snabböversätta sakerna för mig själv. Och jag maste erkänna att ibland, vad gäller franskan, sa är det Bianca som far rätta mig!

TEKNIKENS UNDER?!

Det här blir mitt första klagoinlägg!

Fy sjutton sa krangligt med att lägga in bilder i inläggen! Bilderna hamnar ju inte alls där man tror att de ska hamna. Jag vet inte hur manga ganger jag fick göra om det och ända sa blev det ju inte alls sa som jag ville att det skulle se ut. För att inte tala om hur mycket tid det tar!!! Man kan verkligen bli galen för mindre.

Men kanske kan det ocksa vara sa att jag inte riktigt kan det här ännu?!

Övning ger färdighet...?! Vi far hoppas starkt pa det.

HÄRLIG DAG!

När vi vaknade i morse var det stralande sol och klarbla himmel ute! Bianca var feberfri och vi behövde inte skynda oss iväg till skolan sa det var en härlig morgon!

Utsikten fran var terass.

Det enda mastet idag var att aka till biblioteket och lämna tillbaka böcker för det var sista inlämningsdagen och sen ska biblioteket stänga i en vecka. Vi gick som vanligt därifran med tva stora kassar fulla med böcker. Barnen älskar att läsa! Jag brukar ocksa lana nagra veckotidningar men de brukar oftast lämnas tillbaka oläst, sa även denna gang.

Emma letar efter böcker

Folk brukar ju alltid ta upp "dagens outfit" i sina bloggar sa da far väl jag inte vara sämre än att göra detsamma. Men eftersom det inte blev nagra kort pa mig idag sa blir det Bianca som far sta för dagens outfit.

Jacka och byxor fran Catimini, skor fran Mod8 och mammas halsduk fran HM.

När vi var klara pa biblioteket tog vi en sväng till CAP3000 (Nice motsvarighet till Stinsen i Sollentuna).


Eftersom Bianca är väldigt svar när det gäller byxor och jag nu äntligen hittat ett par jeans (praktiskt) som hon faktiskt gillar, hon har haft de pa sig nästan varje dag sen vi köpte dem (10 dgr sen, fast de har blivit tvättade emellanat!), sa ville jag köpa ett par till i samma modell fast i en annan färg.

Hm, de fanns i orange och i gult och Bianca gillade bada lika mycket. Inte lätt när man är lika velig som mamma... Till slut blev det i alla fall de gula och en jättegullig sommartopp!


Emma blev lite purken som vanligt eftersom jag inte köpte nagot till henne (hon far ju alltid ärva syrrans kläder - lillasysterns lott). Jo, förresten jag köpte tva par leggings pa HM till henne, men det var ju förstas inte alls lika kul.

Eftersom jag gjorde alldeles för mycket potatismos igar (jag sa ju att det var typ första gangen jag gjorde det) sa stekte jag potatisplättar av resten till middag. Det är ju inte direkt den vanligaste rätten här i Frankrike sa Emma tittade mycket skeptiskt pa sin tallrik och inte blev blicken mindre skeptisk da jag sa att hon skulle ha hallonmarmelad pa (här finns ingen sylt sa marmelad far vara bade marmelad och sylt). S (maken) tittade lite undrande ocksa men sa snällt: "ja, det blir nog gott" och hällde en massa salt pa sina!

Smaken är som baken!

VÄLKOMMEN TILL MIN NYA BLOGG!

Taadaa!! Nu är den här; min nya blogg! Eller rättare sagt min första och enda blogg.

Nu ska jag alltsa börja blogga. Det här med att blogga är nagot som jag har funderat pa en längre tid nu. Jag har velat fram och tillbaka, ska jag eller ska jag inte, vagar jag eller vagar jag inte, hinner jag eller hinner jag inte osv. Och framför allt; vem ska läsa den?? När jag berättade för Bianca om mina planer om att blogga blev hon jätteentusiastisk och sa: "Jaaa, gör det da kommer massor av människor läsa om oss pa internet!" Nja, kanske inte massor, jag är ju inte direkt nagon kändis, men kanske mormor och moster i Sverige i alla fall... Och om inte annat sa kan det ju vara kul att ha för oss själva som en slags dagbok.

Sa nu sitter jag alltsa här och skriver mitt första blogginlägg ever!

Och eftersom det är vardagen manga skriver om i sina bloggar ska jag ta och berätta om vad som händer här hos oss idag.

Vi har aterfatt solen efter en totalt jätteregnig dag igar da det regnade mer eller mindre (oftast mer) hela dagen, ja det till och med haglade faktiskt. Bianca är hemma med mig idag ocksa för hon är fortfarande sjuk.

Igar lag hon i soffan hela dagen och tittade pa TV medan jag for runt och jagade alla dammrattor.Tyvärr hinner jag inte pyssla om henne riktigt sa mycket som jag borde för jag sitter ju och pular med min blogg hela tiden. Men snart blir det bättring för fran och med ikväll börjar pasklovet här!

Dagens lunch blev hemlagad potatismos (typ första egengjorda nagonsin) och lite skinka. Till efterrätt blev det nagra chokladbitar som var över fran det som paskharen (eller vem det nu var?!) hade med sig i söndags.

Direkt efter det att vi hämtat Emma i skolan akte vi till farbror doktorn! Det var ingen större fara med Bianca, en jätteförkylning med halsont och feber men det borde nog snart ge sig.

Eftersom barnen inte behöver ga till skolan i morgon fick de sitta uppe lite längre och se pa TV. Bianca satt och tittade pa "Nouvelle Star", motsvarigheten till svenska Idol och Emma tittade pa sin nya favvo-film " Shakespeare in love", för typ 15 gangen den här veckan! Dora-tiden är helt klart över... Nu tranar tjejerna redan efter Zac Efron alias Troy Bolton! Det ni!

Det far nog räcka sa för min bloggdebut.