DET FÖRSVUNNA SKÄRPET

De senaste dagarna har jag undrat och smaletat efter Emmas rosa skärp.

Eftersom hon är sa smal men ända ganska lang sa behöver hon skärp till manga byxor.

Pa alla ställen vi brukar lägga skärpet eller som jag misstänkte att de kunde ligga lag det inte.

Emma hade ingen aning heller.

Hmmm...

Men eftersom Emmas rum mest jämt ser ut som ett bombnedslag och hon "städar undan" alla saker huller om buller sa kunde det ju lika väl ligga undanstoppat längst in i en lada under tio tusen andra saker som under huvudkudden.

Sa igar när Emma var i skolan sa letade jag runt precis överallt, men hittade det ända inte.

När hon kom hem pa kvällen och jag sa att jag hade letat överallt utan att ha hittat det och verkligen undrade vart det kunde vara nagonstans sa tittade hon lite skyldigt pa mig och tog fram ur fickan pa hennes förkläde som hängde bakom hennes dörr...det rosa skärpet.

Med sin sockersöta lite ursäktande röst säger hon:

-"Förlat, men jag hade lagt det där sa att du inte skulle hitta det. Jag tycker inte om det där skärpet och jag ville att du skulle köpa ett nytt at mig".

Typiskt Emma.

Oftast vet jag inte om jag ska skälla eller skratta.

Men den här gangen tyckte jag att det var lite gulligt, och hon sa ju ända sanningen till slut, sa jag lovade henne att jag skulle köpa ett nytt skärp sa smaningom.

Typiskt mamma?!