LYXHUSTRU ELLER UTTRAKAD

Det finns ju vissa (ganska manga) människor med mycket förutfattade meningar. Som till exempel att man skulle vara nagon slags lyxhustru vars viktigaste uppgift i veckan skulle vara att inte missa manikyr/pedikyr-tiden eller raka motsatsen att det skulle vara synd om en för att man bara gar hemma och är helt uttrakad av rastlöshet.

Verkligheten (för mig i alla fall) är varken det ena eller det andra.

Sa här sag min dag ut idag:

Klockan ringer 6.30.

Se till att alla kommer upp, klär pa sig, far i sig frukost, att ingen glömmer nagonting och Bianca och S kommer i väg 7.30.

Laddar en tvättmaskin, bäddar, kollar Biancas dagsplanering pa nätet för att se att inga lektioner är inställda, packar min träningsväska.

Jag och Emma aker hemifran 8.00.

8.20 öppnar Emmas skola. Pratar med en annan mamma utanför skolan om morgondagens hämtningar fran högstadiet.

8.30 aker jag till gymet vilket tar 15-30 minuter beroende pa trafiken.

Pa mandagar är det manga bra pass sa det är den dagen som jag tränar som mest pa.

Kommer hem vid 11.30.

Hänger tvätt, plockar lite, sätter pa en till maskin med tvätt. Duschar, bäddar rent en säng samtidigt som jag pratar i telefonen. Äter lunch, damsuger, stryker samtidigt som jag tittar pa nyheterna och lite till. Plockar lite till och lägger in nystrukna kläder i garderoberna. Kollar Biancas skolas website igen för att se planeringar, lektioner, läxor och resultat. Byter ett neonrör i köket, klistrar sulan i Emmas stövel som lossnat lite och plockar lite till innan jag aker och hämtar Emma i skolan.

Kommer hem strax innan 17.00.

Jag och Emma gör fruktsallad till mellis. Samtal fran Bianca om att hon har slutat en halvtimme tidigare men att hon inte vet var hennes kompis är nagonstans. Jag ringer kompisens mamma och ringer tillbaka till Bianca. Bianca kommer hem ett litet tag senare (idag är det kompisens pappa som hämtar). Vi ägnar oss at läxläsning och dusch. Jag källsorterar lite och plockar med barnens kläder. Jag lagar middag. 

20.00 kommer S hem och da äter vi middag tillsammans.

20.50 gar barnen och lägger sig och jag sätter mig vid datorn och skriver ett lite ilsket mail till Biancas mattelärare som tvingade Bianca att ta av sig sin tjocka kofta under lektionen trots att det idag har varit typ arets kallaste dag. Jag skrev att jag vill ha en förklaring, att jag tycker att eleverna ska fa bestämma själva om de är varma eller kalla och att jag hoppas att det inte ska upprepas i framtiden. Typ sa. Fast pa franska och i uppstyltat sa som det maste vara när man skriver det franska spraket och artigt men ilsket da det är till en lärare och i skriven form. Komplicerat det där. Men man kan liksom inte skriva "salut"... i sana här brev. Sa det tar lite tid. Och ganska lang tid för mig. Nu har jag i alla fall klickat i väg det.

Och ja, nu är klockan snart 23.00 och jag sitter här och skriver mitt blogginlägg som visst sparat ur lite. Oftast har jag en liten idé om vad jag ska skriva men sa blir det nagonting helt annat.

My point med detta inlägg är att jag varken har langtrakigt eller lever ett lyxliv. Vissa kanske skulle tycka att det var jättetrist att "bara ga hemma" men det gör inte jag. Visst det är full fart hela tiden med alla vardagsgrejjer men samtidigt är det en enorm frihet, jag kan ju i stort sett välja och planera när jag vill göra det jag har att göra. Och framför allt är det en stor chans att vara sa disponibel för sina barn och fa följa dem i varje ögonblick. Barnens uppväxt gar sa otroligt fort och den tiden kommer aldrig igen senare. Och det är ovärderligt för mig att kunna spendera sa mycket tid med mina barn. Jag älskar det!

Tror inte jag hinner jobba nagot i dag...

Vore bra om jag lag i sängen om en timme.