VACCINERADE

I kväll efter skolan akte jag och barnen till vaccinationscentret stade Charles Ehrmann.

Jag hade förberett mig pa kilometerlanga köer och flera timmars väntan, men blev väldigt positivt överraskad när jag upptäckte att vi, inte var de enda som var där, men nästan!

Innan vi akte dit var jag inte helt säker pa att vi verkligen skulle vara vaccinerade när vi akte därifran.

Det har ju varit, och är fortfarande, en stor debatt här i Frankrike om huruvida man ska/bör/maste vaccinera sig och i sa fall med vilken typ av vaccin. Hitentills har det ju varit mest vanligt med vaccinet Pandemrix som är ett vaccin med adjuvans, men sen ett tag tillbaka finns även vaccinet Panenza (fran Sanofi-Pasteur) som är utan adjuvans, pa den franska marknaden. Det är just det vaccinet som var barnläkare, och manga fler, anser är det bästa och framförallt säkraste vaccinet och därför det enda man bör ta om man nu ska vaccinera sig.

Vem kan da vaccinera sig med Panenza? Ja, det gar manga rykten och man hör manga olika versioner; en del säger att alla under 10 ar automatiskt far vaccinera sig med Panenza, andra säger att det endast är de som tillhör riskgrupperna som far det. När jag tidigare i veckan ringde "länsstyrelsen" för att fa ett svar sa man att det endast var barn under 2 ar samt de som tillhör riskgrupperna (andningsproblem, gravida....) som far Panenza.

Därför var jag inte alls säker pa att jag och barnen skulle kunna bli vaccinerade med Panenza, vilket var det enda alternativet för mig.

Men när vi kom till vaccinationscentret sa fick jag svaret att alla barn under 10 ar automatiskt blir vaccinerade med Panenza sa för barnens del var det inga problem. För min egna del fick jag insistera ordentligt innan de gick med pa att vaccinera mig med det, men till slut fick jag i alla fall Panenza.

"Vaccin" och "spruta" är tva ord som sätter skräcken i mina barn. När jag kom och hämtade dem i skolan och sa att vi skulle aka och vaccinera oss sa blev de genast likbleka och det enda de sa var typ: "Vem ska börja?" Och när vi lite senare insag att vi inte skulle hinna sätta pa Emla-plastren (ett bedövande plaster som maste sättas pa ca 1 timma innan man tar sprutan), eftersom det inte var nagon gigantisk kö som jag förväntat mig, sa började de nästan skaka av rädsla.

Men det gick superbra! Emma sa stolt att det inte gjorde ont alls och Bianca, jag hon lyckades att inte börja grata i alla fall. Fast när jag sa att jag ville tag nagra kort till bloggen, da blev det blankt nej fran dem bada. Sorry.

Däremot tyckte Emma att det var lite orättvist att det bara är hon som maste tillbaka för en andra injection om tre veckor.

När vi sen kom hem sa började Bianca klaga pa att hon hade ont i armen. Och det blev bara värre och värre. Hon satte till och med pa en halsduk över axeln för att kunna hänga sin arm där. Och när hon sen kom gratandes ut ur duschen fick hon en alvedon för att överhuvudtaget kunna sitta med oss vid middagsbordet. Jag och Emma har inte alls haft ont, men det kanske kommer?

Däremot sa gick det jättebra att ligga och tjuvläsa i sängen efter det att vi sagt godnatt!

Busis. Men det kanske man ska fa när man varit sa duktig och vaccinerat sig?!