SA ONÖDIGT

Hela dagen idag har jag gatt och varit minst sagt jättearg och jätteledsen pa mig själv.

Och jag har fragat mig själv om och om igen:

-"Hur i helvete kan man vara sa klumpig?!"

Jag tycker inte att jag är en klumpig eller en vardslös person i vanliga fall, men igar kväll tog jag nog hem priset pa langa vägar.

Jag och S hade tittat pa tva avsnitt av "Desperate" och jag skulle bara skriva ut nagra saker pa datorn innan vi gick och la oss.

Men sa när jag bär datorn fran bordet till skrivaren sa tappar jag den i golvet.

Vi har stengolv.

Sa da förstar ni att det inte gick sa jättebra.

Ja datorn verkar visserligen fungera men skärmen är i stort sett helt död.

Sa onödigt, en massa bök, tid och besvär, pengar... är väl dom första tankarna som flyger runt i mitt huvud blandat med arg, arg, arg och sa ledsen.

Sen kommer man att tänka pa hur mycket saker man egentligen har i en dator; foton, en MASSA, foton, dokument, musik, spel, och sa hela jobbprogrammet.

Jo visst är det bara materiella saker.

Men ända.

Far nästan bade hjärtklappning och andnöd.

Sa onödigt.