fredag 5 juli 2013

ÄNTLIGEN TILLBAKA!


En av Biancas bästa kompisar, Shérine, flyttade för ett ar sedan till Marrakech, Marocko. Naturligtvis har tjejerna haft tät kontakt via både skype och mail under hela året, men det är ju ändå inte samma sak som att träffas på riktigt. Och trots att Shérine har varit i Nice under varje skollov så har tjejerna inte kunnat ses mer än en liten snabbis en enda gång eftersom vi inte har varit hemma under ett endaste lov det här läsåret.

Så det var med stor glädje som tjejerna återförenades igår eftermiddag! Och idag får dom en heldag tillsammans. Lycka!



I förmiddags hämtade vi upp Shérine och hennes mamma och åkte till CAP3000 för några timmars shopping. Jag känner Shérines mamma väl sen länge tillbaka, så det var inte bara två glada "småtjejer", utan även två glada mammor som gick i affärer och tjattrade samtidigt och tog igen förlorad tid!

Sen hann vi inte mer än att åka hem och äta en sen lunch, tjejerna bytte om och gjorde sig i ordning för eftermiddagens-och kvällens beach party!

Jag skjutsade fyra glada ungdomar till stranden i St-Laurent-du-Var och hann precis uträtta några ärenden innan det var dags att åka och hämta upp Emma i skolan.


2 kommentarer:

Liz sa...

Ah vad harligt med aterforening och med beachparty! Roligt att dom har lyckats att halla kontakten mycket under aret med tekniken! Har tycker jag att det ar svart att fa Cassie att halla kontakt med vanner och familj, mycket ju pga tidsskillnaden.

Hoppas beachpartyt blev riktigt harligt!
Stor kram

Martina sa...

Liz-
Ja det var verkligen tva superglada tjejer! Sa roligt att se dem sa lyckliga!
Bianca är ju väldigt mycket pa skype, face time... även med kompisar som hon träffar i skolan varje dag! Och med Marocko är det ju inte sa stor tidsskillnad sa det är inget större problem. Men bade du och jag vet ju hur knepigt det är med 9 timmars skillnad..
Och för Cassie är det kanske ocksa lite svarare eftersom det var länge sen ni var i Sverige och träffade vänner och familj. Och sa är hon ju lite yngre ocksa.
Kramar