Det börjar närma sig... Jag är nog snart ute igen. Ur bubblan.
Konstigt det där... Man vet aldrig vad som kan komma att påverka en här i livet. Och hur.
En vanlig dag hemma. Städning, barnen, poolen... och det känns som att bubblan börjar spricka.
En fot nästan ute. Men jag håller den andra kvar ett litet tag till.
Självplågare eller nödvändig process? Antagligen både och.
4 kommentarer:
Du har fötterna i två olika länder och kulturer... dubbel glädje! Sen att åka till Stockholm är idag som att ta bussen! Tänk om du bodde i Umeå! Kyligt o regnigt ;-)
Din bubbla är som en såpbubbla i regnbågens färger och snart säger den "PlOpP"!
KRAMAROM!! Anna
Channal-
Jo det är sant. Visst är det precis sa. Och oftast sa uppskattar jag det. Det gör jag verkligen. Det är bara ibland som det känns lite extra svart att ta sig ur denna lilla bubbla.
Kramar
Vackra bilder fran din utsikt!
Kramar!!
Liz-
Tack fina.
Skicka en kommentar