ÄNTLIGEN!

Inte en dag för tidigt... 

Sverige, bästa vännen, sköna dagar... 

Som jag har längtat!

VARMT, KALLT ELLER MITT EMELLAN

Packning inför en sommar i Sverige är alltid lika knepigt. 

Man måste ju tänka ganska brett, typ +10C° till +30C°, stadsliv till lantliv, sandlåda till födelsedagar... 

Inte helt enkelt och framför allt mycket packning.

Men vet ni vad?! 

Just nu är packningen det allra minsta och, utan tvekan, det mest angenäma av alla mina problem. 

Couldn't care less.

Tvärtom.

I WISH.

Jag skulle ställa något tungt på den i mitten...

FLASHBACK FRIDAY - SVERIGE 2006

Summertime Happiness... 

Sommarsverige, skärgården, klippor, naturen... Hemma och så exotiskt på samma gång. En helt ny värld för mina barn som gör nya upptäckter för varje steg.

 

Emma 4 år och Bianca 6 år.

 

Ensam. Något man uppskattar extra mycket när man bor på en överbefolkad Riviera.

På upptäcksfärd.

Jag visar Emma hur man fångar en fisk...typ.

 

Emma tycker inte att det går så bra för mig...

Oops... glömde visst att förklara för mina barn att det är halt längst ner på klipporna. Bianca fick sig ett kallbad, medan Emma skrek av förskräckelse och jag stod på andra sidan och fotade. 

Inte snällt...

Men ett minne som vi aldrig kommer att glömma.

OUT INTO THE OCEAN

"Either you decide to stay in the shallow end of the pool or you go out into the ocean".

HARD TIMES ALWAYS REVEALS TRUE FRIENDS

Tid, avstånd, medgångar, motgångar, krig, kärlek...

Men ingenting kan komma emellan en äkta vänskap.

Det spelar ingen roll hur lång tid som har gått sen sist, man tar upp precis där man slutade. Det spelar ingen roll hur mycket man har att göra, man tar tiden som behövs när den andra behöver. Det spelar ingen roll vad den andra går igenom, man finns där för stöttning, glädje och sorg.

Hard times always reveals true friends.

TKO

Det sägs att i krig och kärlek är allting tillåtet. Poetiskt vackert.

Men i verkligheten är det långt ifrån vackert.

Fult och tragiskt. Så mycket slöseri och så mycket lidande.

Så mycket energi som läggs på fel saker. Och fel personer.

All denna energi som går åt...

Både hjärnan och kroppen känner sig som efter några rounds i ringen.

Och lägg till det en stor och tung gammal fransk entréedörr rakt upp i ansiktet. Stjärnor, jorden snurrar, ögonlocken vill bara ner ner.

TKO.

LOVE AND UNDERSTANDING

Konstigt det där, hur man med någon som man nyss har mött och som man inte talar samma språk med ändå kan förstå så perfekt.

Och tvärtom, hur man med någon som man talar samma språk som och som man dessutom känner utan och innan, inte kan förstå ett endaste ord av.

Va'?! What?! Quoi?!

Love conquers all...

WORDS VS ACTIONS

Live and learn. 

Man brukar säga att man går i livets hårda skola. Och vet ni vad, den tar aldrig sommarlov... 

Fransmän må ha världens vackraste språk och behärska talets konst som inga andra. 

Men det spelar ingen roll hur många och hur vackra orden är, handlingarna är alltid den starkaste nämnaren.

Oavsett språk, ålder och nationalitet. Alla ser det. Och alla kan förstå det. 

Matematiskt och universellt.

Just lived it. Just learned it. 

FÖDELSEDAGSFEST

Det var nästan två månader sen nu som Emma fyllde 12 år, men hon ville såklart vänta in bästisen för att kunna ha en gemensam födelsefest tillsammans med henne. Och det kunde inte ha varit en bättre tidpunkt. Sommarlovet har just börjat och det var en varm och solig dag perfekt för ett beachparty.

Födelsedagsbarnen.

Hela tjejligan. Killarna letade hellre krabbor än var med på bild.

Det blev en hel eftermiddag med skratt och vilda lekar, mycket bad och sockerchock galore.

Själv ångrar jag bara att jag inte var mer noggrann med solkrämen...

JAG BOR I ETT LYXKVARTER?!

På Aftonbladet kan man ikväll läsa om Hélène Pastor som mördades i Nice för några veckor sedan. Artikeln får mig att undra över två saker. 

Den första är, varför publiceras den här artikeln idag då det var flera veckor sen det inträffade? Och den andra är, överdriver man medvetet eller har journalisten ingen koll? 

För Mme Pastor sköts inte ihjäl i ett lyxkvarter. Hur jag vet? Jag bor på några gator längre bort. Och det är inte ett lyxkvarter. Dock inte heller ett skumt område som man kanske skulle kunna tro då man hör att folk blir kallblodigt mördade där.

TRERÄTTERS SKRÄPMAT

Ta dagen som den kommer. Verkligen. 

Svårt att planera och svårt att förutse allt som ska hända. Nu gäller det mer att improvisera och anpassa sig. Någon är hemma, någon sticker och jobbar ett tag, någon är på bio och skall hämtas, någon ska skjutsas och hämtas till aktivitet, någon ska helt plötsligt inte sova hemma, någon ska inte äta hemma, någon ska inte äta eller vara utan bara sova hemma... 

Flexibel och anpassningsbar kan helt klart tilläggas på meritlistan.

Jag och lillan fick ett ryck och spontan-åkte-iväg-och-handlade-mat i kväll. Möjligtvis inte det smartaste draget. Bilköer, urplockad affär, trött och hungrig när man handlar mat betyder att man kommer hem med en massa skräpmat. Och jag och Emma kom inte bara hem med skräpmat. Vi åt en trerätters riktig skräpmatsmiddag.

Trötta, less och vrålhungriga.

Menyn startade med pizza, fortsatte med chips och avslutades med glass i soffan innan vi båda däckade i soffan. Riktig snuskmiddag. Men vem bryr sig? Jag och lillan hade ju en jättemysig kväll på tu man hand!

Min fina lilla innan hon däckade totalt.

PÅ EN LITEN FRANSK VÄG

Överkörda numera platta plastkoner mitt på en liten fransk väg. Ingen reagerar. Inga konstigheter. 

Enda frågetecknet...varför gör man sig ens besväret med att sätta upp dom?!

EMMAS BIL

Nu är skolan snart slut för i år och för Emmas del så avslutas det här skolåret på ett extra bra sätt. Hon har nämligen vunnit en bil! Och inte vilken bil som helst, utan en bil som hon har byggt alldeles själv, vilket var ett av de stora projekten i tekniken. Den som klarade av alla momenten bäst vann bilen.

Grattis min fina och duktiga Emma!

Jag är riktigt imponerad. Själv har jag då inte den blekaste aning om hur man bygger en bil...! Om jag minns rätt så fick vi bygga en plåtlåda på tekniken. Tiderna förändras.

Och allra viktigast av allt är att Emma själv är superstolt och överlycklig över att ha vunnit den fina och framförallt egenkonstruerade bilen.

Även fjärrkontrollen har hon byggt och designat själv! Kanske blir det en bilmekaniker eller en bildesigner av min lilla Emma?!

TRAFIKFARA

Ny vecka, nya tag...

Gick väl sådär för min del.

Jag startade dagen med att vara en trafikfara som ledde till en krock mitt framför näsan på mig och som slutade med att en person föll av sin moppe och hamnade på marken.

Oh well...varför blir jag ens förvånad längre?

Och tyvärr så var anledningen långt ifrån något så glamoröst som på tiden back then då Cindy Crawford och andra übersnygga modeller satt uppklistrade i varje gatuhörn och fick många bilister att köra av vägen.

Jag försökte bara vara lite vänlig och låta en bilist från min högra sida köra ut på vägen framför mig. Men då kommer samtidigt en moppe på min högra sida fram och eftersom jag står i mitten så ser ingen av dem varandra och bara några centimeter framför mig är krocken ett faktum. Jag tror att både hon som satt i bilen som körde på, personen som föll i marken och även jag blev lika chockade allihopa. Som tur var så körde de båda väldigt sakta så smällen blev inte så farlig men ändå.

Jag blev trots allt lite skakad och kände mig skyldig. Hade jag inte varit snäll och släppt fram den andra bilen så hade ju olyckan aldrig skett.

Kontentan av det hela; det är inte alltid bra att vara snäll. Tydligen.

KONTRASTER

Livet är hela tiden fullt av kontraster. 

Ena helgen Stockholm och 60 000 småtjejer som svimmar av killarna i One Direction. 

Nästa helg, en fyra timmars lång dansuppvisningen med allt från småttingar i rosa balettyll till vuxna som försöker sig på en ungefärlig zumba och där det är föräldrarna som svimmar av både värmeslag och syrebrist.

Det sägs ju att det är bra med många kontraster för att livet inte ska bli för linjärt och långtråkigt. 

Mm...

DET är i alla fall ingenting som jag behöver oroa mig för i mitt liv. 

Antagligen det enda. 

Men alltid något.

GONE

And I'm lying still

With my heart on the ground

And you're saying things

Just to keep me down

And I know you won't be satisfied

Til the fire inside burns like you once knew

But it's gone

And I'm leaving

And your storm keeps on raging

Yes, I'm gone

And I'm leaving

MULTITASKING DESPERATE HOUSEWIFE

Jag är inte bara en desperate utan även en multitasking housewife. Jag tvättar och utför viktiga, nåja, studier samtidigt. Och för att inte tala om risktagandet.

För er som alltid undrat; ja man kan tvätta Apples hörlurar. 30 grader och fintvätt och lurarna blir skinande rena. Och fungerar!

Det känns verkligen som att MDH, multitasking desperate housewife, kommer vara en avgörande merit på mitt luftiga CV...

BEHÖVER ENDORFINER...

 

 Behöver nog gå en sväng till gymet...

JAG SVÄMMAS ÖVER

Hopplöst. 

När det känns som att man har varit så stark, så länge. Men då man inser att det inte ens har börjat. Och framför allt, när man inte har den blekaste aning om när det kommer att sluta. Och hur.

Och så tiden där emellan. När? Vad? Hur? Så många frågetecken. Så mycket som ligger utanför den rimliga kontrollen. Den som man är van att ha. Den som gör att man har fotfäste. 

Collateral damage. Frågan är inte om. Utan hur mycket... Jag gör som strutsen och gömmer huvudet i sanden. För det finns ju en gräns på hur mycket man ska orka med på en gång.

Alla dessa frågor, känslor, måsten... som det inte finns svar på, som inte går att styra och som bara måste fixas. På ett eller annat sätt. Gäller bara att komma på hur. Och orka.

All den där styrkan som hämtades i helgen. Den känns lika uppeldad som ett snustorrt tidningspapper. Inte ens askan finns kvar. Den rann bort i floden av alla tårar.

Och så är det svensk sommar. Semester. Och midsommar också. Har aldrig riktigt gillat den där midsommaren anyway. Just nu känns den lika deprimerande för mig som man säger att julen är för människor som är ensamma.

Här skiner solen men det känns inte bättre det. 

Skulle helst bara vilja dra. Nu. Någonstans. Bort. Från allt. Och alla. Eller speciellt vissa.

Men så plingar det i telefonen. Och jag svämmas över av en massa hjärtan. 

Så mycket kärlek. 

Den där kärleken... De där känslorna. Som betyder allt.

Som gör allting värt.

HELG I STOCKHOLM - DEL 2 RESSOURCING

Det är alltid härligt att komma hem till Sverige.
Men den här gången var det VERKLIGEN. SKÖNT. att komma hem till Sverige.

Nära och kära, långt borta...
En oas, ett andningshål. Koppla bort, tanka kärlek och energi. Och styrka.

Hem... det var länge sen hem kändes så hemma som nu.

 Inget bättre än att gosa med familjens söta tjejer för att bli glad.

Och så detta stället... 

Piece of mind galore. Här har jag njutit, andats, ältat och tankat energi många gånger.

 

Många glada och förväntansfulla steg på det fullproppade planet ner till Nice i söndags kväll.

Själv hade jag kunnat ge mycket för att slippa stiga ombord...