BESVIKELSE

Igar eftermiddag var det en rejält besviken och lite ledsen tjej som kom hem fran sin cheerleading-träning.  Anledningen var att hon och hennes grupp just fatt höra att deras planerade resa till Lyon och tävlingen Open International de Lyon (cheerleading) har blivit inställd.

Jag, som var en av flera föräldrar som skulle följa med barnen och tränaren pa resan, förstar absolut att tjejerna är bade ledsna och väldigt besvikna. Jag tycker ocksa att det är trakigt att resan är inställd men framför allt sa är det trakigt för tjejernas skull.  De som var sa entusiastiska och sag fram emot denna resa är nu jättebesvikna istället.

Men, samtidigt förstar jag till hundra procent varför tränaren valde att ställa in resan och jag är till och med faktiskt lättad och glad över att hon tog det beslutet trots allt.

Officiellt sa ställdes resan in pa grund av att den blev för dyr och att de inte fanns tillräckligt med pengar för att finansiera allt som den innebar; tävlingsavgift, transport, hotell, mat, kläder... Och det är väl i och för sig sa att det skulle ha blivit mycket dyrare än först beräknat.

Men, det är inte hela sanningen. En annan anledning är ocksa att projektet var alldeles för ambitiöst och väldigt tidsoptimistiskt. Vi far inte glömma att de flesta tjejerna är nybörjare sen i september och att cheerleading är en tävling i 6 olika delgrenar som innebär hopp, dans, akrobatik, rytmik... och att fa dem till en hyfsad niva pa bara nagra manader var i stort sätt misson impossible.

Visst man kan absolut tycka att tränaren borde ha förstatt och insett detta redan fran början och inte gett tjejerna falska förhoppningar, men det gör inte sa stor nytta att älta det just nu. Jag är bara glad över att hon tog beslutet, dock sent, men innan vi hann aka till Lyon och utsätta tjejerna för en ännu större besvikelse än den de känner idag.

Kanske ett annat ar?

TILL LYON

Vi ska till Lyon! Inte just nu, men om ungefär 2 1/2 manad. Da ska nämligen Emma och hennes cheerleadinglag vara med i Open International de Lyon vilket är en stor tävling i cheerleading!

Emmas cheerleadinglag är ju nybörjare och är inte pa nagot sätt med för att slass om varken första, andra eller tredjeplatsen, men för att se hur det gar till och fa erfarenheten att vara med i en stor tävling. Och inte minst för att visa upp klubben, da det är första gangen nagonsin som en cheerleadingklubb fran Nice och hela Alpes-Maritimes är med i ett sant stort sammanhang.

I Frankrike är ju cheerleading en relativt ny sport och inte alls sa etablerad och känd som den är i USA. Det var faktiskt inte förrens 2003 som den blev erkänd som en officiel sport av Fédération Française de football américain, FFFA (Franska amerikanska fotbolls förbundet).

Emma älskar i alla fall cheerleading och ser verkligen fram emot att fa aka till Lyon och tävla! Sa nu ligger tjejerna hardträning med flera timmar varje vecka ända fram till den 1 juni.

Jag, och kanske eventuellt även Bianca, ska ocksa följa med till Lyon, vilket ska blir jätteroligt! Men trots att det blir första gangen som vi besöker staden sa kommer vi nog tyvärr inte hinna med nagon sightseeing. Det far bli nagon annan gang.

Det är för övrigt inte mycket jag känner till av Lyon och jag vet inte ens vad där finns som man "maste" se. Det lilla jag vet om Lyon är att:

Det är gastronomins huvudstad.

Varje ar i december har de en ljusfestival, "Fêtes des Lumières" som sägs vara väldigt vacker.

Och att det finns en bra fotbollsklubb där.

Men som sagt, den 1 juni är det cheerleading som gäller sa turistandet far nog vänta till nagon annan gang.

Bilderna är lanade fran scoop.it, banlieures-europe.com och medicalfotball.com.

GULA MYNTEN

I Frankrike organiserar man varje ar "Opération Pièces Jaunes", Operation Gula Mynt, under ett visst antal veckor. Malet med denna operation är att samla in sa mycket pengar som möjligt som sedan används för att förbättra barn och ungdomars vistelse och miljö pa sjukhus.

Manga företag och ideella organisationer ställer upp och anordnar diverse jippon, tävlingar, uppträdanden och mycket annat för att dra in pengar. Pa manga ställen, postkontor, skolor, affärer..., hittar man även dessa sma sparbössor, som ni ser pa bilden ovan, där man kan lägga i pengar.

Idag var det ett stort "Opération Pièce Jaune"-jippo i gamla stan i Nice där Emma skulle vara med och uppträda tillsammans med sin Pom-Pom Girl-grupp.

Först var det repetitioner inne i stan och sen fick vi skynda oss ner till gamla stan för att precis hinna i tid till själva uppträdandet. Eftersom vi kom dit i sista sekunden och med andan i halsen sa fick vi mammor tyvärr väldigt daliga platser langt bak och sag inte mycket av själva uppträdandet. 

Att försöka ta nagra foton var mer som en ren chansning sa därav tyvärr väldigt daliga bilder fran uppträdandet.

När Emmas uppträdande var över och vi promenerade mot parkeringshuset där vi hade parkerat bilen sa gick vi bland annat över Place Masséna där förberedelserna inför arets karnival är i full gang.

CHEERLEADING UPPTRÄDANDE

Det har varit en fullspäckad helg. Och jobbig. Den hemska händelsen i Newtown har nog inte lämnat nagon oberörd. Sa mycket ilska, skräck och rädsla. Men även tacksamhet och eftertanke. Och som president Obama säger i ett av sina djupt rörande tal; "att vara förälder innebär att du har ditt hjärta utanför kroppen hela tiden". Trots att man inte är direkt drabbad av denna ohyggliga tragedi sa känner man sig som förälder indirekt drabbad. Alla slags känslor väller fram och självklart kan man inte lata bli att vara egoistisk och tänka pa sig själv och sina egna barn. En förälders instinkt är ju att skydda sitt barn för alla faror. Men hur? Genom att stänga av TV:n och inte visa barnen nagot av det som hänt? Eller att lova dyrt och heligt att nagot liknande aldrig kommer att hända oss? Eller att visa och berätta hela sanningen och säga att det faktiskt kan hända i barnens skolor?

Det är ett svart dilemma. Naturligtvis beror det pa barnens alder och mognad vad och hur mycket man ska berätta eller undhalla. Nu är ju mina tjejer sa pass stora (10 respektive 12 ar) att jag tycker att det är viktigt att berätta vad som verkligen har hänt för att kunna förklara och diskutera kring det. Självklart vill jag inte skrämma upp mina barn, men jag tror att det är bättre att vara rak och ärlig och ha en öppen diskussion sa att man kan förklara och svara pa eventuella fragor som kan dyka upp. Barn hör och ser och snappar upp det mesta trots att man tror motsatsen. Men det är inte alltid som de förstar saker och ting pa rätt sätt. Jag vill inte att de ska inbilla sig onödiga eller felaktiga saker och ga och vara rädda utan att kunna tala om det.

Visst är det tragiskt och skrämmande att behöva tala med sina barn om vad man bör och inte bör göra om en liknande situation skulle dyka upp hos oss eller i deras skola. Men tyvärr sa finns det ju tydligen sa ofattbart grymma människor, dessutom oftast de vi minst anar, att man i dagens läge maste ha sadana här diskussioner med sina barn.

Samtidigt som det är viktigt att ta upp dessa ohyggliga händelser med sina barn sa är det ocksa lika viktigt att sedan lägga dem lite at sidan och "glömma" sa att det hemska inte tar överhanden. Trots faror och rädslor sa maste vi ju fortsätta och ga vidare med vara liv.

Och det är precis det vi har gjort i helgen.
I fredagskväll hade Emma sin kompis Julie här som sov över hos oss. I lördags ägnade vi oss at läxor, ärenden, smapyssel här hemma och pa eftermiddagen skjutsade jag tjejerna till träningen. Och pa kvällen var det dags för Emmas första riktiga cheerleading uppträdande. Tjejerna uppträdde innan och under pauserna i en basketmatch här i Nice.

Okej, det var kanske inte det professionella cheerleadinguppträdandet som vi ser i filmer. Tjejerna är inte riktigt där ännu. Men söthetsfaktorn tog de i alla fall hem full pott!

Julie och Emma.

Journalistskolan satt nagra rader nedanför oss och skrev sa tangenterna glödde.

Nice spelade mot Angers.

Vi kom hem sent i lördagskväll. Emma var nöjd och glad, men trött sa efter en skön dusch sa blev det sängen direkt.

Igar blev det en jullunch hos svärmor och en heldag i Menton. Mer om det i ett senare inlägg.