LOL

LOL (Laughing Out Loud) är en fransk film med Sophie Marceau som gjordes för några år sen (2009). Det är en film som handlar om det komplicerade livet som tonåring med allt vad det innebär; frigörelse, kärlek, vänner, föräldrar... och samtidigt det minst lika komplicerade livet som vuxen och förälder; ansvar, kärlek, den inte alltid så enkla relationen till sina tonårsbarn...

Rolig, intressant, väldigt slående, skrämmande (för föräldrarna), säkert lite pinsam (för tonåringarna)...
Ingen djup film, men helt klart sevärd.

När vi såg filmen tillsammans hela familjen för fyra år sen (Bianca var då 9 år och Emma 7 år) kändes det ungefär som "Jaha, det är det här som väntar om några år, men ja ja, det är ju långt kvar tills dess."

Förra året gjordes det en remake av den här filmen i Usa som helt enkelt heter LOL USA med Miley Cyrus och Demi Moore i huvudrollerna. Den filmen är ganska exakt som den franska orginalversionen.

Vi såg den tillsammans hela familjen igår. Som förälder skrattar man först igenkännande åt många situationer och minns sina tonår med nostalgi. Men i nästa sekund slutar man att skratta och känner sig vettskrämd när man ser sina egna barn i samma situationer; komplicerade vänskapsrelationer, komplicerade kärleksrelationer, sex, droger, frigörelse...

Och dessutom så är ju inte vuxenlivet riktigt lika så lugnt och okomplicerat som man trodde när man var yngre att det skulle vara. Men okej, att jag till och med började gråta av LOL var väl något överdrivet. Jäkla hormoner...

Med Emma har vi fortfarande några minuter kvar att andas lugnt, medan vi med Bianca redan är inne i tonårsvärlden idag. In deep. Alla kriterier är uppfyllda; minst en timme framför spegeln varje morgon, hennes månatliga kvot av sms ligger strax under 2000, första pojkvännen som kallar mig för Madame och "ni" i varje mening, nästa vecka ska hon på fest med sleepover...

Vad hände?! Ena dagen var man tonåring själv, nästa hade man två småbarn och idag ska man försöka guida tonårsbarn som bara suckar och tycker att man är från stenåldern och inte fattar NÅGONTING samtidigt som man undrar när det lugna vuxenlivet egentligen börjar.

Är det någon som har lyckats hitta instruktionsboken så släng hit ett ex. För även om LOL känns igenkännande och man tänker "så är det" så ger det inga svar eller lösningar.

IMPOSSIBLE

Det är inte alltid lätt att vara överens med sina pre-teens här hemma. Det finns oändligt många saker som det ska diskuteras, tjatas och tjafsas om. Som att städa rummet, val av kläder, användning av dator, telefon, ipod, ipad... före, under och efter läxläsning, före, under och efter middagen... ja hela tiden!

För det går tydligen inte att göra läxor utan musik! Och man kan inte vare sig duscha eller borsta tänderna utan att lyssna på någonting, prata med någon eller sms:a samtidigt! Visst jag gillar ocksa att lyssna på musik när jag är i bilen, när jag tränar, eller när jag är hemma. Men när man själv sitter och jobbar eller vill se nagot på TV eller kanske lyssnar, eller försöker lyssna på nagon annan musik än den som tjejerna spelar om och om igen och gärna sjunger högt till dessutom, så blir man ju ibland tokig.

Det är tur att jag och Bianca åtminstone har ganska så lika smak vad gäller musik, Just nu spelas den här låten om och om igen här hemma, men det är helt okej för jag älskar denna låt!

James Arthur - Impossible

LYCKAN MED STÖRRE BARN

Visst är det härligt med större barn som inte längre behöver matas, tvättas eller kläs pa utan fixar allt det där själv.

Men när nästan-tonaringen-men-inte-riktigt tar pa sig ett sommarlinne under en tunn kofta pa morgonen da hon ska till skolan och blir jättesur och suckar och fnyser när man papekar att det inte ännu är sommar och att ett linne blir för kallt, ja da önskar man att hon var sa där liten igen da mamma bestämde, helt själv, vilka kläder hon skulle ha pa sig.