LOL (Laughing Out Loud) är en fransk film med
Sophie Marceau som gjordes för några år sen (2009). Det är en film som handlar om det komplicerade livet som tonåring med allt vad det innebär; frigörelse, kärlek, vänner, föräldrar... och samtidigt det minst lika komplicerade livet som vuxen och förälder; ansvar, kärlek, den inte alltid så enkla relationen till sina tonårsbarn...
Rolig, intressant, väldigt slående, skrämmande (för föräldrarna), säkert lite pinsam (för tonåringarna)...
Ingen djup film, men helt klart sevärd.
När vi såg filmen tillsammans hela familjen för fyra år sen (Bianca var då 9 år och Emma 7 år) kändes det ungefär som "Jaha, det är det här som väntar om några år, men ja ja, det är ju långt kvar tills dess."
Förra året gjordes det en remake av den här filmen i Usa som helt enkelt heter LOL USA med Miley Cyrus och Demi Moore i huvudrollerna. Den filmen är ganska exakt som den franska orginalversionen.
Vi såg den tillsammans hela familjen igår. Som förälder skrattar man först igenkännande åt många situationer och minns sina tonår med nostalgi. Men i nästa sekund slutar man att skratta och känner sig vettskrämd när man ser sina egna barn i samma situationer; komplicerade vänskapsrelationer, komplicerade kärleksrelationer, sex, droger, frigörelse...
Och dessutom så är ju inte vuxenlivet riktigt lika så lugnt och okomplicerat som man trodde när man var yngre att det skulle vara. Men okej, att jag till och med började gråta av LOL var väl något överdrivet. Jäkla hormoner...
Med Emma har vi fortfarande några minuter kvar att andas lugnt, medan vi med Bianca redan är inne i tonårsvärlden idag.
In deep. Alla kriterier är uppfyllda; minst en timme framför spegeln varje morgon, hennes månatliga kvot av sms ligger strax under 2000, första pojkvännen som kallar mig för
Madame och "ni" i varje mening, nästa vecka ska hon på fest med sleepover...
Vad hände?! Ena dagen var man tonåring själv, nästa hade man två småbarn och idag ska man försöka guida tonårsbarn som bara suckar och tycker att man är från stenåldern och inte fattar NÅGONTING samtidigt som man undrar när det lugna vuxenlivet egentligen börjar.
Är det någon som har lyckats hitta instruktionsboken så släng hit ett ex. För även om LOL känns igenkännande och man tänker "så är det" så ger det inga svar eller lösningar.