FLASHBACK FRIDAY - LAS VEGAS/GRAND CANYON

I juli 2009 spenderade vi några dagar i Las Vegas. En fantastiskt stad som har oändligt många möjligheter att erbjuda.

En av möjligheterna som vi nappade på var att flyga över till Grand Canyon med en helikopter.

The Strip.

Hoover Dam.

Den konstgjorda sjön Lake Mead.

Grand Canyon.

Ett indianreservat.

Innan vi lämnar startbanan i Las Vegas säger piloten att han kommer att gå ner och göra ett stopp då vi är i Grand Canyon innan det är dags att åka tillbaka igen. Perfekt, då kan jag köpa drick och lite andra småsaker. Trodde jag.... helt fel. Det enda som fanns där mitt ute i öknen var en stor bränslecistern. Punkt. That was it. 

Gissa om piloten skrattade gott åt mig samtidigt som han slängde åt mig en vattenflaska! Note to self: when going to the desert you can leave both your heels and your cash at home. And oh, bring your own water!

Både Las Vegas och Grand Canyon var i alla fall en helt fantastisk upplevelse som jag gärna gör om igen!

TILLBAKA TILL VEGAS

Förutom att slöa runt hemma hela dagen, se pa film och äta en massa junk food sa gillar vi även att titta pa gamla semesterfilmer pa söndagar.

Igar sag vi bland annat pa en film fran förra sommaren da jag och S var pa var "pa-tu-man-hand-resa" i New York och Las Vegas. Waouh, vilka städer och vilka upplevelser!!

Syrran och D, ni har väl inte glömt bort att vi bokat in en resa till Vegas 2019?!

New York i Las Vegas

FÖR ETT AR SEN...

För exakt ett ar sen, det vill säga den 30 juni 2009, tog jag och S var första steg pa den lilla ön Manhattan.

Det var bara början pa en av vart livs mest fantastiska resor!

I fem dagar utforskade vi New York pa alla möjliga sätt, pa längden, bredden och tvären, till fots, med buss, i bat och of course by cab! Tror vi sag det mesta som gar att se av denna underbara stad som jag blev mer än kär i!

Men inte nog med det, sen bar det av till ännu en fantastisk och inte minst överraskande stad; Las Vegas!

Vi vann visserligen inte storkovan, men fyllde bagaget fullt med otroliga minnen och upplevelser, och även en och annan t-shirt ocksa!

En fantastisk resa vars minnen och upplevelser jag kommer att leva väldigt länge pa.

Du kan läsa mer om var fantastiska resa och se en massa foton pa Resedagboken.

USA-RESAN

Nu äntligen kan ni läsa om min och S härliga resa till Usa som vi gjorde i somras!

Bättre sent än aldrig...

Jag har fuskat lite och skrivit en resedagbok i efterskott och även laddat upp en massa bilder fran resan (det tog laaaaang tid...).

Ga i och titta pa http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&section=journey&journeyId=374602&userId=269891

BILDFÖRSTOPPNING OCH FOLKINVASION

Ja, jag vet att jag är jättetrakig som inte lagt ut nagra nya bilder pa ett tag nu. Men trots att det var över en vecka sen som vi kom hem igen sa är det fortfarande pa manga fronter precis som om vi just kommit hem, rörigt och inte som vanligt alltsa. Och vad gäller foton sa har jag tagit minst sagt MANGA i sommar och jag har inte ens fatt in dem pa min dator ännu och än mindre har jag hunnit sortera dem. Det lär nog ta ett tag.... Javisst skulle jag absolut kunna ta lite nya varje dag för att visa er hur vi ser ut nu och vad vi pysslar med om dagarna, men om sanningen ska fram sa har jag dels ingen plats kvar pa alla mina 18 minneskort och dessutom sa, ja, är det inte som vanligt här hemma ännu! Men det kommer...

Vad har vi pysslat med idag da? Jo pa förmiddagen var vi ute och handlade lite. Vanligtvis brukar jag tycka att det är kul och bli glad av det, men med tva omotiverade barn (det var ju ingenting till dom som vi skulle handla) i släptag och ungefär 16 miljoner andra människor som ocksa är ute och handlar sa kändes det skönt först när vi var pa väg hem igen.

Här nere är det ju inte direkt sa som det är pa manga ställen i Sverige pa sommaren, typ som i alla förorter, att affärer och restauranger och dylikt är folktomma eller till och med semesterstängda. Nej, här nere är det tvärtom total helt crazy folkinvasion pa sommaren, det känns som om Nice är det enda semestermalet i världen. Eller okej da, det tredje, efter New York och Las Vegas där det inte heller är sa daligt med folk.

Pa eftermiddagen hade vi det i alla fall skönt och lugnt nere vid poolen i nagra timmar. Och vid var pool är det definitivt mindre med folk än bade i NY och LV! Fast idag var det faktiskt ovanligt manga där; bland annat ett mycket kärt aterseende fran Paris. He made my day! NOT.

Och nu sitter hela familjen framför varsin skärm; E ser pa en DVD, B o S ser en film pa TV och jag bloggar! Vi är en modern familj som följer var tid!!

SOM STRUTSEN

Tiden flyger verkligen iväg! Nu är det bara en dag kvar innan mamma och Leif aker hem till Sverige igen. Kan inte fatta att de snart har varit här i 3 veckor redan! Men den här gangen känns det inte sa sorgligt att de ska aka hem för om bara drygt en manad sa ses vi ju igen, da det är var tur att komma till Sverige!

Vilket ocksa paminner mig om att det bara är lika lite tid kvar tills jag och S aker till USA. Det är bade skräck och förtjusning jag känner inför den här resan. Vi ska ju "fira" var 10-ariga bröllopsdag med att aka 10 dagar till USA, vi ska vara 5 dagar i New York och 4 dagar i Las Vegas. Sa här langt later det ju jättebra, det är bara det att det är första gangen nagonsin sen barnen föddes, dvs mer än 9 ar, som vi aker pa en resa pa tu man hand och visst det later fortfarande toppen. MEN, det är ju första gangen vi lämnar bort barnen och reser utan dem. Eller rättare sagt, det är första gangen JAG lämnar bort barnen och reser utan dem. S är ju van sa för honom är det ju "a piece of cake" men för mig... ja, det gar inte ens att beskriva i ord för hur det verkligen känns; hjärtat slar fortare än fortast, jag far svart att andas och jag känner mig som när man försöker springa at fel hall i en rulltrappa - PANIK!

För ett tag sen läste jag Hanna Hedlunds krönika pa "Bloggfamiljen.se" och det hon skrev är nog ganska precis vad jag kommer att känna tisdagen den 30 juni i ar.

Det är jag som är rädd.

Vi var ju i New York förra veckan. Jag som verkligen älskar att resa har till min förskräckelse upptäckt att jag börjar bli flygrädd. Så fort jag ska flyga och barnen inte är med får jag panik.

Det började när jag skulle flyga till Las Vegas förra året på en romantisk weekend med min kärlek, barnens pappa. Vi hade planerat resan länge och noga och sett fram emot att få leka själva några dygn. Jag hade till och med sett fram emot flygresan, att få ett helt säte för mig själv, läsa och ostört kolla på vilken film jag ville, ta ett glas vin eller två om jag kände för det. Kunna äta flygplansmaten, inte för att den är god, men för att kunna göra det utan att, samtidigt som man har en bricka för mycket i knät, behöva assistera någon på toaletten och sen spilla all mat och tomatjuice på vita skjortan som man satte på sig i ett svagt ögonblick för att sen upptäcka att man glömt ombyte… till alla i familjen (!) samtidigt som minstingen just då kräks av allt chips och godis man mutat med.

Ja ni förstår, en flygresa utan det där hade jag sett fram emot.

Vi satte oss på planet, kysstes lite sådär som nykära gör.

-Vill du sitta vid fönstret älskling? frågade min omtänksamme sambo.

-Ja ,sa jag som verkligen gillar frihetskänslan när planet lyfter.

Flygvärdinnorna ställer sig i gången och börjar säkerhetsföreställningen och då slår det mig: VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED??!!! Planet kan ju störta! Det finns ju massor i ett plan som kan gå sönder! Piloten kanske är gammal och får en hjärtattack när vi är mitt över Atlanten, eller så är han ung och helt oerfaren och flyger sin första långtur helt själv. Det är ju inte heller bra.

Låter det inte lite konstigt nu? Det liksom skrovlar. Så brukar det väl inte låta? Och kolla vingen, den ser ju nästan rostig ut! Fan, vi skulle ha tagit olika plan som Kungen och Victoria gör, så att barnen hade haft en förälder kvar, den stackare som får förklara för våra älsklingar att de bara har en förälder nu för att mamma och pappa behövde ha lite kul. Usch vad vi är oansvariga.

Jag vill gå av! Fan! Shit jag vill inte dö, jag vill vara med mina barn! Släpp av mig! Vi kan ha lika kul i Stockholm eller Sundsvall. Där finns det också shower, restauranger och casinon! Panik! Släpp ut mig! ! Svetten börjar kännas i pannan, hjärtat rusar, planet börjar rulla.

Det är för sent. Försöker tänka på fina positiva saker men blir bara ledsen av att veta att jag aldrig kommer att få uppleva dem igen. Planet kör fortare och fortare och fortare men varför lyfter vi inte? Tittar på M som kollar tillbaka med en liten osäkerhet i ögonen. Jag inbillar mig inte. Ser på honom att han också undrar: varför lyfter vi inte? Det går kanske några hundradels sekunder men de är bland de värsta i mitt liv. Sen tvärbromsar planet, jag håller på att slå huvudet i stolen framför sen svimmar jag. Nej det gör jag inte men det känns som att jag gör det.

Det visar sig att en äldre man längst bak har fått en misstänkt hjärtattack (det var tydligen inte bara mitt hjärta som rusade) så han måste av planet. Vi vänder och får starta om. Gå igenom helvetet en gång till.

Det gick bra med mannen, rapporterade man när vi började närma oss Las Vegas.

Sen kommer landningen, det är ju det som är svårast har jag hört, att landa. Hjärtat börjar galoppera igen, men landar gör vi, i Las Vegas, och resan var så underbar att jag nu ett år senare glömt bort min flygångest och utsätter mig för samma sak igen, fast denna gång går resan till New York.

I New York i veckan upptäckte jag att jag är rädd för en massa nya saker, det mesta faktiskt. Känner inte igen mitt eget beteende. Jag ser faror överallt: hm, misstänkt seriemördare till höger där framme. Hm, gangstergäng utanför Toys’R'us där borta, håll i väskan!

Skum taxichaufför som frågar en massa, gud vad alla ska prata med en!

Eller vad tyst och konstig den här taxichauffören var då. Planerar han att kidnappa mig kanske, och kräva min familj på pengar och sen skicka hem mig i en liten fyrkantig trälåda där jag har fått ligga som ett S och knappt haft vatten i en vecka?
Nej, vänta, min familj har ju inga såna pengar. Han kanske planerar en våldtäkt? Fast det vore ju korkat såhär mitt på ljusa dagen.

Vart tog den där orädda personen som var jag vägen? Hon som inte såg misstänksamt på sin omgivning? Ska hitta henne.

Sen man blev mamma läser man ju av situationer lite som en terminator inställd på att eliminera faror. SOLIGT… ta på skyddshatt och kräm. REGN… ta på galonisar och regnskydd till vagnen.

VÄG… se upp för bilar. STORT VARUHUS… håll i barnet, det kan komma bort. VARDAGSRUM… ta bort allt av värde som kan åka i golvet och gå sönder. Förresten, ta bort allt som man kan klättra upp på och ramla ner ifrån också. BAD… puffar och flytväst på. ÅKA BIL… bilbälte och barnstol.

RESA UTOMLANDS… vaccinera. FLYGA FLYGPLAN… håll tummarna.

Antingen ser man faror överallt och får panik över allt som kan hända eller så är man lite mer cool och tar paniken om något händer.

Från och med nu ska jag välja det senare.

Jag undrar om hon lyckats?! För det är ju verkligen lättare sagt än gjort.

Hitentills sa sa har jag försökt tränga bort alla panik-, angest- och skräcktankar för att vara säker pa att vi verkligen kommer att komma iväg pa var efterlängtade resa. För vem vet vad paniken skulle kunna fa mig att göra; avboka biljetterna, komma pa nagon superduper viktig sak som gör att vi inte "kan" aka, bränna passet eller nagot annat helt galet?!

Jag ska nog göra som strusten och gömma huvudet i sanden ett tag till. Alltsa fortsätta förtränga det faktum att vi ska lämna bort barnen (till kära mamma, och hur ska hon orka och klara sig???) ännu ett tag till.

Det jag däremot genast borde ta tag i är att fördjupa mig lite mer i alla de guider och böcker jag köpt om NY och LV sa att kan utnyttja tiden pa allra bästa sätt och hinna se sa mycket som möjligt och det mest intressanta.



Är det nagon som känner till dessa tva städer sa är alla tips och rad mer än välkomna!

10 ar!

Det har varit mycket firande den senaste tiden och idag var det dags att fira nästa ”sak”; nämligen min och makens 10-ariga bröllopsdag! Inte illa va’?! 10 ar visst later det väl ganska mycket?! Man blir nästan förvanad själv när man hör det. Tänk att vi varit gifta i hela 10 ar idag, herregud, man börjar bli rutinerad!

Jag och S

Jo, idag är det den 1 maj, vi gifte oss alltsa en första maj. Later det som ett konstigt val av bröllopsdatum? Ja, antagligen men förklaringen till det är helt enkelt att det var den enda dagen som S och hans bror (kollegor och partners) kunde stänga affärerna och bada närvara pa bröllopet.

Vi hade ett litet men väldigt roligt och spontant bröllop. Vi gifte oss i Sollentuna Kyrka där bade mina föräldrar och morföräldrar en gang gift sig och sedan hade vi middag och fest pa Wiby Herrgard (Sollentuna). Det var en kall dag, det kom till och med lite snö, och jag hade min vita pälsjacka pa mig som jag fatt da jag var 12 ar gammal, sa jag hade absolut nagot gammalt pa mig! Bade vigselakten och middagen blev en härlig blandning av tal, sanger och annat kul bade pa svenska, franska och engelska. Det var kanske inte ett vidare klassiskt och traditionellt bröllop men alla hade i alla fall otroligt kul och ja, bade min bröllopsklänning och farmors gamla pärlhalsband som jag hade pa mig gick sönder i festandet!

Idag firade vi lite lugnare med att ta med barnen, mamma, Leif och mamie till ”Tahiti-plage” (beach), här i St Tropez, för en härlig lunch i solen! Vi at gott, men smatt, och som de säger i ”Gossip Girl” (jag älskar den serien!!)”det är väl därför som rika människor är rika för dom köper ju bara liten mat!”. Och samtidigt som vi njöt av det lilla som fanns pa tallriken sa betraktade vi alla jet-setare som sippade champagne fran deras magnumflaskor! Vi hade det i alla fall jättemysigt och när vi sedan efter lunchen gick barfota i sanden pa stranden sa fick vi även en försmak av sommaren!

Tahiti-plage

Jättegod jordgubbsefterrätt

Mamma, Emma o Bianca pa bryggan

Jet-setarnas färdmedel

Den här lunchen var ocksa en försmak pa firandet av var bröllopsdag som komma skall... jag och S ska nämligen, om ca 2 manader, aka iväg pa var allra första resa pa tu man hand sedan vi fick barnen (dvs snart 9 ar sedan). Vi ska aka till New York och Las Vegas i 10 dagar!! I’m so excited!! Men mer om det senare.

Grattis till oss!