Visar inlägg med etikett Franska Traditioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Franska Traditioner. Visa alla inlägg

söndag 2 februari 2014

CHANDELEUR - FRANSKA CRÊPESDAGEN

Hela den här helgen har har det varit en strid ström av kompisar som har kommit och gått. Emma har sovit borta en natt, Bianca en annan, jag har haft en tjej här hemma och stundvis har jag haft fem fnittriga tjejer här.

Så det har varit fullt upp. Inte minst i att försöka hänga med i alla svängar och ändrade planer och nya sista-minuten-planer. Veta vem som sover var, hur många som ska äta mat, vad och när. Helgens heltidsjobb.

Idag blev det dessutom inte bara den sedvanliga söndagsmaten med allt som det innebär, utan även ett gäng crêpes till mellanmål! Idag firar ju Frankrike Chandeleur vilket kortfattat innebär att alla i landet äter en hel hög med crêpes.

Så knappt hade vi hunnit gå från bordet efter en kopiös söndagslunch så var det dags att ställa sig i köket och steka några dussin crêpes.



 

 






Vad det blir till middag ikväll?! Inte mycket kan jag lova.

torsdag 23 januari 2014

BONNE ANNEE

"Bonne Année - meilleurs voeux; santé, l'amour, bonheur...!" I Frankrike nöjer man sig inte med att bara säga ett snabbt "gott nytt år" utan man ger varandra även de bästa lyckönskningarna inför det nya året med det viktigaste som god hälsa, kärlek, lycka och mycket mer.

Bild lånad från google.

Och än hörs dessa artighetsfraser vart man än går. Alla önskar alla ett gott nytt år, från familjen och bästa vännen till grannen och även han i snabbköpet. Ja precis alla. Visst är det väldigt trevligt och väldigt artigt. Men ibland känns det lite väl tjatigt. Och det tar ju liksom aldrig slut. Eller jo, efter den 31 januari upphör detta önskande. Men från den 1 januari, nåde den som önskar någon ett gott nytt år redan den 31 december, det betyder otur och det får man absolut inte göra, tills den 31 januari får man, bör man och ska man önska precis alla gott nytt år.

I år har jag till och med fått både telefonsamtal och inbjudningar från diverse personer och företag. Trevligt, absolut. Men ganska förvånande när ens bankman ringer och vill bestämma en rendez-vous bara för att få önska mig gott nytt år och träffas. Och likaså när min bilförsäljare (det var ändå drygt 3 år sen jag köpte min bil) ringer en fredagskväll klockan 19 för att framföra sina meilleurs voeux och höra hur jag mår och när jag tänkte svänga förbi bilfirman nästa gång. Eh... Monsieur, je vous remerice, et vous, également, s'il vous plaît, c'est très gentil, j'apprécie... här försöker jag klämma fram så många artigheter som det bara är möjligt och samtidigt på bästa och vänligaste sätt försöka avböja dessa inviter.

Inte alltid det lättaste.

Kulturkrock... peut-être?!

Eller gör man kanske så i Sverige och i andra länder också?

måndag 13 januari 2014

DIMANCHE AND THE CONFORT FOOD

Vi har varken fredagsmys eller lördagsgodis hos oss. Fast i fredags åt vi faktiskt tacos, hehe. För visst är väl det en av de självklara ingredienserna i det svenska fredagsmyset?!

Hur kunde det förresten bli så? Hur kunde en mexikansk maträtt bli till en svensk institution? Men vid närmare eftertanke så kanske inte Sverige är så svenskt som man gärna vill tro. Jag menar, Walt Disney's Kalle Anka är ju en av grundpelarna i den svenska jultraditionen och Lucia kom väl från Sicilien...

Här i Frankrike har vi som sagt varken fredagsmys, lördagsgodis, Kalle eller Lucia.

Däremot så har vi söndagen, le dimanche. Veckans vilodag som oftast innebär en enda lång matorgie. Och DET är en institution nästan lika maktfull och orubblig som le Trésor Public (här handlar det inte om någon offentlig skatt om det var någon som översatte det så, utan franska motsvarigheten till Skatteverket). Varken jobb eller sjukdom hindrar en sann fransman från att äta och njuta av flera rätter med confort food en söndag. Och jag svär, dyrt och heligt, att inga som helst lightprodukter har sin plats på detta matbord där chips och pommes frites går under rubriken grönsaker.






Apéro, som kan innehålla allt från chips med grilladkycklingssmak till gåslever, och dessert, som under hela januari oftast består av någon av varianterna av la galette des rois, är minst lika viktigt som själva varmrätten.

Och koncepten "varannan vatten" och "inte äta precis innan man går och lägger sig" är det då ingen som har hört talas om i Frankrike vad jag vet.

söndag 5 januari 2014

FÖRSTA, SISTA OCH EPIPHANIE


Första söndagen på det nya året och sista dagen på jullovet. Jesus, vad tiden går fort!

Men trots att vi bara har varit hemma under den här ledigheten och inte gjort så mycket speciellt så har jag och tjejerna haft det väldigt mysigt tillsammans.


 Det blir lite märkliga proportioner ibland när man tar selfies med telefonen.

Ingen söndag utan apéro. Och sen blev det pizza på det. Jag kan ju inte ens säga "gott med någonting annat efter all julmaten..!"


Och eftersom det idag är "Epiphanie" (jag har skrivit om det många gånger tidigare och ni kan läsa mer om det här) i Frankrike så var vi ju tvugna att ha en "Galette des Rois" till dessert. Så det blev verkligen en god söndag med nyttigheter från hela kostcirkeln!



Och gissa vem som fick en av de två "fèves" (porslinsfigurer som finns gömda i la galette)?! Just det! Så nu är jag alltså en galetteprinsessa med guldkrona och hela alltet!



Och så kom solen tillbaka och det tackar vi extra mycket för. 
Började nästan tro att Rivieran hade förvandlats till landet som gud glömde.

onsdag 25 december 2013

FRAGMENT FRÅN MIN FRANSKA JUL

Min franska jul har sannerligen varit en innehållsrik upplevelse.

Vädermässigt har det varit... Schizofrent. Inte helt på topp. Från sol och bara fötter till skyfall galore. Allt regn som inte har kommit under hösten kom under 24 timmar.

Känslomässigt har det varit... Rikt. Berg- och dalbana. Hela skalan inklämd på 24 timmar. Lätt förvirrande.

Svenska traditioner. Inte många. Ingen sill, inga snapsar, ingen julskinka, ingen Kalle. Not a bit.

Julfrid och glädje. Mmm... Hemma i Sverige innebär dessa familjehögtider absolut mycket glädje, men aldrig utan ett smått kaos i vilket det finns många drag av "Svensson Svensson" och där barnen i kör suckar "oh misère".

Och att tro att det skulle gå lugnare till i den franska familjen, i vilken det även finns många droppar spanskt blod, var väl som att tro att man skulle få uppleva en vit jul i Sahara. Glädje. Absolut. Frid. Not so much.

Julstrumpan på julaftonsmorgonen var nog det enda svenska inslaget under julen 2013.

Dagens dress code, rött såklart.

 Den franska julens barmeny är okomplicerad. Champagne, vin, vin, vin och åter champagne.

Jag matchar julgranskulorna i år.

 "Inte juligt", var Emmas utlåtande om dukningen.

Tidsmässigt är den franska julen en ren och skär plåga för barnen som måste vänta läääänge innan det blir tal om någon paketöppning. Däremot perfekt för värdinnan som hann med att både träna och boka flygbiljetter innan det var dags att fixa maten. Middagen startar inte förrens klockan börjar närma sig 21. Och räkna inte med att ha svalt sista tuggan innan tolvslaget.


  Många kilo skaldjur åts det.


Min kära beau-frère skötte påfyllningen av vinet galant.

Vanilj, tre chokladsorter och kastanjefyllning var de olika smakerna på våra bûches som är DEN franska juldesserten. Sockerchocken är total.

 Finaste kusinerna.

Summering. Trots att vissa var saknade så blev det en trevlig, inte lugn, men glädjefylld julafton. MYCKET mat och mycket dryck. Julmiddag som sig bör alltså.

Några negativa noter trots allt. Jag råkade smälta locket på en kastrull i ugnen och bränna upp min ena grytvante (igen) och bränna tummen på brödrosten som jag slängde i golvet när jag rostade gåslevertoasten.

Men annars var det ingenting som brann upp. Den här gången.

Positivt. Jag väntade mig en dammsugare som min enda julklapp. Man kan inte vara snäll varje år... Men istället fick jag en blå ask med glitter i!


Joyeux Noël!

Just det. Det var ju juldagen också. 

I korta drag. Svärmor och vänner hela dagen. Och så mer mat. Och ännu mer mat. 

I ett försök att få tillbaka någon slags balans i kroppen avslutades juldagen med en grön smoothie. 
Gott. 
Dock hade det nog behövts några till...

fredag 21 juni 2013

GLAD MIDSOMMAR ELLER BARA SOMMAR


GLAD MIDSOMMAR
till alla svenskar i Sverige och runt om i världen som firar idag!


För mig är midsommar ingen högtid som jag varken firar eller saknar. Det vet kanske vissa av er som följt min blogg ett tag redan för det har jag skrivit om både här och här. Nej varken blommor i håret, dans kring stång, sill och snaps, sitta ute och huttra i täckjacka och ändå bli attackerad av en miljard mygg är inget som får mig att drömma.

Så jag är glad att befinna mig i ett land där ingen vet vad midsommar är och det är ingen tradition som jag kommer att föra vidare till mina barn. Kanske låter det trist, men det är ju en av fördelarna när man har tillgång till flera kulturer, att man kan välja ut dom saker som man verkligen gillar. Det bästa ur två världar!

Men visst har jag ändå tagit fram min, enda, midsommardekoration!


I Frankrike är det som sagt ingen som vet vad midsommar är. Däremot är det "Fête de la Musique" idag och det firas med fester och konserter lite överallt under hela dagen och främst i kväll. Men det är ju långt ifrån att vara en lika stor högtid som midsommar. Det ju en helt vanlig arbetsdag och barnen går ju fortfarande i skolan, men många "firar" och festar i kväll.

Vi har dock ingenting speciellt inplanerat varken idag eller ikväll. Barnen är som sagt i skolan, S jobbar och jag ska ställa mig och laga mat och förbereda inför i morgon då det är den årliga skolfesten i Emmas skola. Hela förmiddagen är det uppträdanden sen är det paus från 12-16 och då ska tjejerna ha några kompisar som följer med oss hem för att äta lunch och bada innan det är dags att åka tillbaka till skolan för diverse lekar, underhållning och slutligen skolans utomhusdisco!

Härifrån bjuder jag inte på några midsommarbilder (ja förutom min tjusiga midsommarstång som dock tappat flaggan i toppen då) utan helt kort några sommarbilder!







torsdag 6 juni 2013

SVERIGES NATIONALDAG



Grattis alla svenskar pa Sveriges Nationaldag! Eller vad säger man egentligen?

Och hur firar man nationaldagen?
Jag kan inte komma ihåg hur, och om, jag firade nationaldagen då jag bodde i Sverige. Men visst, det är ju nästan 20 år sedan... och på den tiden var det ju inte ens en helgdag!

Det enda jag kan komma ihåg egentligen var att svenska flaggan och att vara nationalist mest var förknippat med rasism och Sverigedemokraterna. Och att det nästan var fult och förbjudet att hissa svenska flaggan. Hemma hos oss hissades dock den svenska flaggan varje gång vi hade någonting att fira! Utan att det var det minsta racistiskt.


Men nu 20 år senare, hur är det nu? Firas den svenska nationaldagen? Hur firas den? Gör man någonting speciellt? Äter man någonting speciellt? I Frankrike är det väl inte direkt någon som firar nationaldagen privat tillsammans med familj och vänner då mat äter någonting speciellt liksom vid andra högtider. Men på många ställen, framför allt i Paris så har man ju pampiga officiella parader och varje nationaldag anordnar presidenten sitt årliga garden party i Elyseé Palatset. Och självklart är det en röd dag då det mesta är helt stängt.

Men jag ska inte gå in på några detaljer om hur den franska nationaldagen firas, för det har jag ingen aning om. Jag tror faktiskt att jag aldrig ens har varit i Frankrike någon 14:e juli! Jag brukar ju alltid befinna mig i Sverige då!

Och som sagt så vet jag inte så mycket mer om den svenska nationaldagen efter som jag alltid befinner mig i Frankrike när den infaller! Nästan lite ironiskt.

Hoppas alla som nu, på ett eller annat sätt, firar den svenska nationaldagen får en riktigt fin nationaldag!

fredag 29 mars 2013

GLAD PASK!





Pasken är inte nagon speciellt stor och viktig högtid för oss. Vi gör ingenting speciellt, vi äter och dricker inte nagonting speciellt och vi har inga speciella fasta traditioner vad gäller paskhelgen.

När jag var barn firade vi alltid pasken tillsammans med hela familjen i min mormor och morfars hus uppe i fjällen i Härjedalen. Men sa smaningom slutade jag följa med dit upp och var hemma och jobbade pa loven i stället, husen saldes och när jag flyttade hemifran sa har det aldrig varit en helg som jag har kommit hem speciellt för sa som julen.

Sedan jag flyttade till Nice sa har det inte blivit nagon förändring, snarare tvärtom eftersom S och hans familj alltid har jobbat väldigt mycket under hela paskhelgen (liksom under alla andra stora högtider). Dessutom sa är pasken, vad gäller ledigheten, inte alls lika stor i Frankrike som i Sverige, konstigt nog eftersom det ända är ett katolskt land. Här finns det ingen skärtorsdag och även langfredagen är en helt vanlig dag. Det är bara mandagen, paskdagen, som är helgdag här. Ja, fast inte för S da, han jobbar ju som sagt även under de flesta helgdagarna pa aret.

Sa, hos oss blir det bara lite "firande" pa söndagen med nagot lite extra gott att äta och sa en massa paskägg, eller choklad i alla dess former som är det mest vanliga här. All choklad och allt godis göms i trädgarden eller inomhus om man inte har tillgang till nagon trädgard eller om det skulle vara daligt väder och sen sa rusar barnen omkring som galningar med stora korgar för roffa at sig sa mycket som möjligt av alla godsaker.

Paskkärringar vet mina barn inte vad det är för nagonting. Kanske lite synd. Men vissa traditioner är lite svara att ta med sig när man bor utomlands. Visst skulle jag ha kunnat klä ut dem och mala dem som paskkärringar, men till vem skulle de ga och ringa pa?! Här skulle ju folk inte första nagonting om det kom tva paskkärringar och ringde pa dörren och inte skulle de kunna veta att de är förväntade att ge godis och/eller pengar till barnen!

Det viktigaste för mina barn under pasken är att fa leta, och äta, en massa choklad! När de var lite mindre brukade vi även paskpyssla lite; mala ägg, göra tuppar och kycklingar... 

Vad gäller paskmaten sa har vi ingen tradition pa det heller. Sill och snaps finns det ingen som gillar hos mig och lamm, som manga i Frankrike äter under pasken, är ingen stor favorit hos oss heller. Sa oftast sa gör vi nagonting inte alls paskigt, men som vi alla gillar och som vi bara äter ibland. I ar har alla önskat Tartiflette, en slags potatisgratäng med bacon, lök och Roblochon-ost. Det är egentligen en typisk skidortsrätt, men i ar blir det alltsa var pasklunch.

Sa med lite god mat och manga kilo choklad far vi inte bara en glad utan även en god pask!

Glad Pask!

fredag 8 februari 2013

VARFÖR ÄTER INTE ALLA BARN LUNCH I SKOLAN I FRANKRIKE?


I höstas skrev jag om när skolköket i Emmas skola fick besök av olika stjärnkockar under en veckas tid. Det kan ni läsa om här och här.

Det var ju en ovanlig och lite speciell vecka i skolmatsalen, men nu tänkte jag berätta lite mer om hur det vanligtvis ser ut och gar till i den franska skolbespisningen.

Jag kommer att dela upp det i tva delar för att det inte ska bli alldeles för langt. Första delen kommer att handla om hur och vem som far äta i skolmatsalen i Frankrike. Och den andra delen kommer att handla om själva skolmaten.

För det första sa är det inte som i Sverige, en självklarhet och nagot som är obligatoriskt, att alla barnen äter lunch i skolmatsalen. Nu vet jag dock inte hur det gar till i de svenska skolorna idag, men pa den tiden da jag gick i skolan i Sverige sa var det ju sa att alla elever at lunch i skolan och att inte kostade nagonting exra.


I Frankrike maste man inför varje nytt läsar ansöka om att fa en plats i skolmatsalen för sitt barn och dessutom är det avgiftsbelagt.

Varför är det inte en självklarhet att alla barnen som gar i skolan far äta lunch där?
För att svara pa den fragan sa maste man nog ga langt tillbaka i tiden och jag kan inte garantera att mitt svar är det korrekta.

Jag tror att det mycket beror pa att eftersom det förr i tiden var sa att de flesta mammor i Frankrike var hemmafruar sa var det enklare och mer naturligt att barnen gick hem och at lunch istället för att man skulle behöva bygga ett skolkök och matsal i varje skola vilket ju naturligtvis hade blivit mycket dyrare.

Med aren sa ändrades ju livsstilen och fler mammor började att jobba vilket innebar att man var tvungen att lösa lunchproblemet för barnen i skolan. Jag kan tänka mig att man fick bygga till skolmatsal och skolkök till redan befintliga skolor, vilket gjorde att utrymmet var begränsat och att man därför inte kunde fa plats med alla elever. Men jag tror ocksa att traditionen med att barnen äter lunch hemma, i den man det finns möjlighet till det, har levt kvar och att vissa faktiskt vill att ens barn ska komma hem och äta lunch.

Personligen sa tycker jag att det är mycket bättre att lata barnen äta lunch i skolan än hemma. Dels därför att barnen inte behöver "slitas" fran skolan och bli "avbruten" i skoldagen. Men dels ocksa för att jag tycker att det är väldigt bra att de far äta och smaka en annan mat än den som de far hemma. Ofta sa smakar de ju och äter saker när de är i matsalen och tillsammans med alla andra barn, som de aldrig skulle ha ätit hemma. Och för min egna del tycker jag att det är fullt tillräckligt med alla hämtningar och lämningar under dagen som det är. Skulle jag dessutom behöva hämta tva barn i tva olika skolor vid 11.30 och sen aka och lämna dem igen vid 13.00 sa skulle jag ju överhuvudtaget inte fa nagonting annat gjort än att agera taxi om dagarna.

I dagens läge är det naturligtvis fler som inte kan lata sina barn äta lunch hemma och som maste hitta en annan lösning vilket gör att efterfragan pa skollunch ofta är större än utbudet. Men detta beror ju saklart även pa hur stor skolans kapacitet är.

Bild lanad fran google.
I den skolan där mina barn gick när de var sma (Bianca mellan aldern 3-5 ar och Emma bara när hon var 3 ar) fanns det tillräckligt med plats för alla som ville ha sina barn i skolmatsalen sa det var aldrig nagra problem. Men annars sa maste man som sagt inför varje läsar ansöka om plats i matsalen och för att göra detta behövs en hel bunt med papper; de tre senaste lönespecifikationerna, el-eller telefonräkning eller nagot annat som bekräftar ens hemadress, skattesedlar, försäkring...

Vilka barn prioriteras da för tillträde i skolmatsalen?

1. Barn vars bada föräldrar arbetar utanför bostaden.
2. Barn vars bada föräldrar arbertar utanför hemmet eller är arbetssökande.
3. Familjer med tre eller flera barn.
4. Familjer som bor langt ifran skolan.

Kostnaden för skolmaltiderna i Ecole Elementaire (fran 6-10 ar) i Nice kommun i ar är 3,05 €/dag. Hushall med lag inkomst kan ansöka om en reducerad kostnad.
För Collège (11-14 ar) betalar vi ungefär 180 €/ 3 manader.

Vad gäller Collège maste man ocksa ansöka om en plats i skolmatsalen men till skillnad fran Ecole Elementaire och Maternelle (3-5 ar) sa finns det ingen prioriteringslista utan alla som vill far tillträde till matsalen.

Nu vet ni lite mer om vilka barn som äter lunch i skolan och varför inte alla barn gör det!

I nästa inlägg om den franska skolmatsalen kommer jag att berätta om själva maten och menyerna.