CHEERLEADING UPPTRÄDANDE

Det har varit en fullspäckad helg. Och jobbig. Den hemska händelsen i Newtown har nog inte lämnat nagon oberörd. Sa mycket ilska, skräck och rädsla. Men även tacksamhet och eftertanke. Och som president Obama säger i ett av sina djupt rörande tal; "att vara förälder innebär att du har ditt hjärta utanför kroppen hela tiden". Trots att man inte är direkt drabbad av denna ohyggliga tragedi sa känner man sig som förälder indirekt drabbad. Alla slags känslor väller fram och självklart kan man inte lata bli att vara egoistisk och tänka pa sig själv och sina egna barn. En förälders instinkt är ju att skydda sitt barn för alla faror. Men hur? Genom att stänga av TV:n och inte visa barnen nagot av det som hänt? Eller att lova dyrt och heligt att nagot liknande aldrig kommer att hända oss? Eller att visa och berätta hela sanningen och säga att det faktiskt kan hända i barnens skolor?

Det är ett svart dilemma. Naturligtvis beror det pa barnens alder och mognad vad och hur mycket man ska berätta eller undhalla. Nu är ju mina tjejer sa pass stora (10 respektive 12 ar) att jag tycker att det är viktigt att berätta vad som verkligen har hänt för att kunna förklara och diskutera kring det. Självklart vill jag inte skrämma upp mina barn, men jag tror att det är bättre att vara rak och ärlig och ha en öppen diskussion sa att man kan förklara och svara pa eventuella fragor som kan dyka upp. Barn hör och ser och snappar upp det mesta trots att man tror motsatsen. Men det är inte alltid som de förstar saker och ting pa rätt sätt. Jag vill inte att de ska inbilla sig onödiga eller felaktiga saker och ga och vara rädda utan att kunna tala om det.

Visst är det tragiskt och skrämmande att behöva tala med sina barn om vad man bör och inte bör göra om en liknande situation skulle dyka upp hos oss eller i deras skola. Men tyvärr sa finns det ju tydligen sa ofattbart grymma människor, dessutom oftast de vi minst anar, att man i dagens läge maste ha sadana här diskussioner med sina barn.

Samtidigt som det är viktigt att ta upp dessa ohyggliga händelser med sina barn sa är det ocksa lika viktigt att sedan lägga dem lite at sidan och "glömma" sa att det hemska inte tar överhanden. Trots faror och rädslor sa maste vi ju fortsätta och ga vidare med vara liv.

Och det är precis det vi har gjort i helgen.
I fredagskväll hade Emma sin kompis Julie här som sov över hos oss. I lördags ägnade vi oss at läxor, ärenden, smapyssel här hemma och pa eftermiddagen skjutsade jag tjejerna till träningen. Och pa kvällen var det dags för Emmas första riktiga cheerleading uppträdande. Tjejerna uppträdde innan och under pauserna i en basketmatch här i Nice.

Okej, det var kanske inte det professionella cheerleadinguppträdandet som vi ser i filmer. Tjejerna är inte riktigt där ännu. Men söthetsfaktorn tog de i alla fall hem full pott!

Julie och Emma.

Journalistskolan satt nagra rader nedanför oss och skrev sa tangenterna glödde.

Nice spelade mot Angers.

Vi kom hem sent i lördagskväll. Emma var nöjd och glad, men trött sa efter en skön dusch sa blev det sängen direkt.

Igar blev det en jullunch hos svärmor och en heldag i Menton. Mer om det i ett senare inlägg.