onsdag 9 oktober 2013

ÅTERTRÄFF


I förra veckan hade jag en oväntad, men mycket trevlig återträff med fina Malin.

Malin och jag är vänner sen vår studietid i Växjö, vilket alltså är nästan 20 år sen. Vi träffades av en slump i "bostadskön" två dagar innan kursstarten och trots att vi aldrig hade sett varandra förut så bestämde vi oss inom loppet av några minuter att dela lägenhet tillsammans.

Vi bodde tillsammans i ungefär ett år innan vi fick varsin studentlägenhet ute på campus, vi gick i samma klass och vi jobbade väldigt mycket tillsammans.

Efter åren i Växjö flyttade jag till Nice där jag gjorde mitt sista studieår och sen blev jag ju som ni vet kvar här nere. Malin gjorde sitt sista år i Tyskland och blev sedan kvar där.

Sist vi sågs var för 14 år sen då hon hade vägarna förbi Nice och vi sågs över en dag. Men i förra veckan överraskade hon mig med att åter igen ha vägarna förbi Nice och undrade om vi kunde ses. Klart vi kunde ses! Och den här gången hann vi till och med att ses två gånger!

Det var så underbart att träffas igen efter alla dessa år och framför allt att känna att vår vänskap tog vid precis där den slutade trots att det har hänt mycket i våra liv sen sist och att kontakten inte alltid har varit på topp.

Efter att ha pratat i munnen på varandra i timmar för att försöka ta igen alla dessa år så lovade vi även varandra att inte låta det gå 14 år till innan vi ses nästa gång. Speciellt inte efter Malins dödande kommentar: - "Om 14 år är ju du kanske mormor!"


Vi åt en god lunch på "Hôtel Le Méridien" med framför allt bästa utsikten över Medelhavet! 

Malins snälla och trevliga Stefan fick tyvärr inte många syl i vädret, stackarn.















Det är naturligtvis omöjligt att ta igen 14 år på bara några timmar, men vi utnyttjade i alla fall tiden till max. Och när man inte har setts på så väldigt länge så känns det riktigt lyxigt att kunna klämma in två träffar på dagar!

Dagen efter hann vi med en mysigt fika i Le Vieux Nice (gamla stan) innan det var dags för Malin och Stefan att åka hem till Tyskland igen.



Hur, var och när vi ses igen återstår att se. Kanske är det min tur att komma till henne i Tyskland nu?! Fast å andra sidan har jag väl lika stor chans att fånga henne var som helst ute i vida världen eftersom den här är en människa som ständigt är på resande fot,  ena dagen är hon i San Francisco, nästa dag i Singapore och tredje i Japan! Så vem vet vart vi träffas nästa gång?!

12 kommentarer:

Marina sa...

Hejsan! Här hittade jag en blogg fylld med kul läsning och härliga bilder - kommer tillbaka och läser mer!
/Marina

Channal sa...

Åh så kul att ni fick träffas igen!

Vilket ställe ni lunchade på. Där har jag aldrig varit. Det tar vi nästa gång! Hav, hav , hav... älskar't!

KRAM Anna

ExPIAtriate sa...

Ah sana moten ar ju de basta! Och just att man tar vid dar man avslutade, oavsett hur lange sedan det var sen man traffades sist!
Underbart lunchstalle!
Kram!

Martina sa...

Marina-
Hej, vad roligt att du har hittat hit! Du är sa välkommen tillbaka!
Kramar

Martina sa...

Channal-
Ja absolut! Idealplats för havsälskare!
Kramar

Expiatriate wife-
Ja visst är det sa. Det var verkligen bade en härlig träff och ett härligt lunchställe!
Kramar

Annika sa...

TREVLIGT!
Älskar sådant!!
Att bara ta upp den röda tråden där man sist lämnade den.
Vänskap.
Kram!

Martina sa...

Annika-
Japp, det är väldigt trevligt, roligt, mysigt och värdefullt. Äkta vänskap.
Kramar

Saltistjejen sa...

Så underbart! Just sådan vänskap är den som verkligen betyder mest. Utan att man ses ofta eller kanske ens hörs ofta så tar man liksom vid där man slutade på ngt vis DÅ när man SES. Det är verkligen vänskap för livet!
Kram!!

Liz sa...

Sa harligt att ni kunde traffas!! Jag vet ju hur det ar, och aven om hon ju bor i narheten av dar jag bodde i Tyskland nar jag bodde dar, inte blev det mojlighet att komma over till dig da iallafall......tank sa dumt anda...nu skulle man inte tycka att det avstandet vore nagot alls nar man sitter pa mycket storre avstand...:(

Men vi ar ju ocksa ett levande bevis pa att vanskap - akta vanskap - behover inte underhallas face to face utan den kan bli starkare och starkare anda!

Saknar dig..och drommer lite om att det kan bli ett inlagg om nar jag halsar pa en dag...Underbar utsikt fran restaurangen forresten....

Kramar!

Kramar!!

Martina sa...

Saltistjejen-
Ja det är verkligen en härlig och äkta vänskap! Värdefullt. Trots att man som sagt inte kan ses speciellt ofta.
Kramar

Liz-
Ja det var verkligen jätteroligt att träffa Malin igen!
Nej jag vet, allt är ju relativt. Nice-Frankfurt är ju ingenting om man jämför det avstand som skiljer dig och mig.
Men jag hoppas verkligen att du ska kunna komma hit en vacker dag. Eller att vi ska fa till en träff nagon annanstans.
Och ja, vi har verkligen överbevisat att en vänskap kan halla, och bli allt starkare, även om man aldrig kan ses.
Saknar dig massor!
Stora kramar

Malin sa...

Hej min vän! Ah vad roligt det var att läsa, känns som det var igar vi satt där och njöt av solen, utsikten och av att ses igen efter sa lang tid!! Jag blev alldeles rörd när jag läste allt det fina du skrev för det är ju sa, riktig vänskap har inga gränser och det är ju när man märker att det är sa lätt att ta upp där man lämnade sist som det blir sa tydligt vilka starka band som haller ihop dom som helt enkelt passar ihop :-) Tack för att du dokumenterade dom här speciella dagarna pa ett sa jättefint sätt - Härligt att drömma sig tillbaka nu när jag sitter här och huttrar i kylan :-) Kram!!

Martina sa...

Malin-
Ja det var verkligen supermysigt att ses igen och vi hade tva jättefina dagar!

Ja äkta vänskap överlever det mesta; avstand, avbrott, upp-och nergangar i livet... och man märker som sagt att det är äkta när man kan ta vid precis där man slutade trots att manga ar har gatt sen sist. Det är värdefullt och viktigt att ta vara pa.

Ja det börjar bli kyligt här ocksa nu. Men om nagra veckor kommer jag förhoppningsvis med manga nya och värmande bilder fran var resa!

Stora kramar