I morse var jag uppe med månen.
I gryningen.
Precis i minuterna då natten övergår till morgon.
Sekunderna innan soluppgången.
Då allt fortfarande är stilla innan staden vaknar till liv.
Rofyllt.
I några ögonblick, innan morgonstressen (kaoset) drar igång. Tjata på Emma att hon ska få i sig något till frukost, vem har tagit hårborsten, är du klar nu?!! (för femtioelfte gången), oj jag ska bara..., vart är min bok, vi måste gå NU!!!
Ibland är det knappt att man hinner med att se och njuta av den vackra soluppgången. Lika vacker varje gång, men ändå annorlunda.
Ha en fin onsdag!
3 kommentarer:
Sa vackert! Och visst ar det magiskt sadar I gryningen, innan allt drar igang!
Kram!
Mmmmm...vad fint, Martina.
Du har nog bloggvärldens vackraste utsikt. Vilken lisa för själen att få titta ut över det där dag efter dag efer dag...
Älskar gryningen, då allt verkar nytvättat och det är så lugnt och stilla. Älskar skymningen också.
Kram!!
Expiatriate wife-
Ja visst är det!
Kramar
Annika-
Tack snälla! Ja var utsikt är verkligen underbar och som du märker sa tröttnar jag aldrig pa att fota den!!
Det är nagot speciellt bade med gryningen och skymningen.
Kramar
Skicka en kommentar