torsdag 3 oktober 2013

AVSTÅND OCH AVSKED


En av de jobbigaste sakerna som man som utlandssvensk (och även alla andra som bor långt borta från vänner och familj) tvingas lära sig är alla dessa avsked. Att behöva lämna och säga hej då till nära och kära för en lång och ibland obestämd tid. Att sakna och vara saknad och veta att man inte bara kan komma över när man känner för det. Att ständigt behöva längta efter någon man älskar (längtan kan i och för sig vara något positivt, men i lagom doser), att missa många små och stora händelser i varandras liv och att endast kunna umgås genom tekniken är inte alltid så enkelt.

Jag har erfarenheter både från ett långdistans kärleksförhållande med svårigheter som språk, kommunikationer (det var på den tiden innan vi hade mobiler, Skype, mail, facebook...) och kultur, samt av att ha bott långt ifrån familj och vänner i hela 17 år nu.


Naturligtvis är det som med allting annat, det finns både fördelar och nackdelar. Samtidigt som det kan vara både jobbigt, ledsamt och sorgligt med alla dessa avsked så gör det ju att man är desto gladare när man väl ses igen och kanske uppskattar det mer än om man vet att man kan ses när man vill.  Och kärleken, vare sig det handlar om sin älskade, familj eller vänner, blir otroligt mycket starkare av att klara av alla prövningar som avståndet tvingar än att gå igenom.


Idag var det dags för min fina mamma att åka hem till Sverige igen. Och trots att vi har haft förmånen att ses ovanligt mycket den senaste tiden så var det ett sorgligt avsked. Nu kommer det att dröja innan vi ses nästa gång igen. Men, även om det dröjer till nästa gång så har vi som tur är trevliga planer att se fram emot så småningom!

5 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Nej avsked är aldrig kul... Hang in there!

Martina sa...

Eastcoastmom-
Som sagt, det är aldrig kul. Men man har ju blivit ganska van och man har ju inte sa stort val.
Kramar

Annika sa...

Ja det är hemskt, och det blir INTE lättare med åren. Tvärtom.
Det blir allt svårare att ta avsked.
Så trist att du inte ska hem i jul. Det ska inte jag heller, men det känns OK, trots allt.
Kramar!

Channal sa...

Kan förstå känslan! Ikväll ska vi vara barnvakt här nere i Antibes! Önskar att det var närmre så vi kunde vara barnvakt lite iftare och få träffa dem
Oftare! Nu är det mannens dotter som bor här! Tänk om det vore min dotter.

Full rulle här så det blir svårt att få till en träff! Nästa gång får vi planera in lite bättre och då hoppas jag vi är här lite längre!

Kan se Nice från sovrumsfönstret! Tänker på dig! KRAM Anna

Martina sa...

Annika-
Vissa gånger är det svårare än andra.
Enda trösten är att vi har sett ovanligt mycket den senaste tiden.
Men visst, det är ledsamt.
Kramar

Channal-
Ja du, fraga min mamma vad hon tycker.
Jag förstar att du har fullt upp speciellt da ni bara är här i nagra dagar.
Men synd, det hade varit sa roligt att träffa dig!
Och jag ser till Antibes! Tänker pa dig ocksa.
Kramar