I april 2010 var vi på två veckors semester på Bahamas. Vår flygresa tillbaka hem till Nice skulle gå via Miami och Paris.
Men vi kom inte längre än till Miami. Där blev vi fast i 5 dagar. På grund av det isländska vulkanutbrottet. Kommer ni ihåg det? Det kanske var någon mer än vi som blev fast någonstans? Vi kommer i alla fall aldrig att glömma vad askmolnet ställde till med.
Paris Charles de Gaulle-flygplatsen var totalt stängd och när de till slut började öppna upp så stod fortfarande American Airlines planen på marken på grund av säkerhetsskäl.
Två gånger om dagen åkte vi till flygplatsen för att kolla om man hade börjat flyga igen eller om vi möjligtvis kunde komma med något annat plan till någon annan stad i Europa. Men antingen stod planen stilla eller så var det galna väntelistor (vi pratar veckor) eller så var priserna femdubbla.
Trots att det var en väldigt stressande och olustig situation för alla så var det ingenting någon kunde göra åt saken och det var bara att vänta.
Och i väntan på att askan skulle försvinna och vi skulle kunna ta oss hem igen så gjorde vi Miami. Vi åkte till malls, vi shoppade på Lincoln Road, strosade på Ocean Drive och solade och badade på Miami Beach.
MIA är en flygplats som vi känner väl till...
Det här planet skulle inte till norra Europa, det är helt säkert.
Den dagen som det första AA planet till Paris lyfte var vi som vanligt på flygplatsen för att höra om vi skulle kunna komma iväg. Personalen, som vid det här laget kände oss väl och visste hur bråttom vi hade för att ta oss hem, lyckades med nöd och näppe att hitta de fyra sista platserna allra längst bak i planet. Men för oss spelade det ingen roll vi var på väg hem!
Men stressen slutade inte där. Vi var ju tvungna att försöka få platser på ett plan som kunde ta oss vidare från Paris till Nice också. Väl i Paris var det totalt kaos då vi inte var de enda passagerare som hade suttit fast någonstans ute i världen och nu försökte ta sig hem. Och mitt i kaoset spärrades delar av på grund av bombhot också.
Jag kan säga att vi var väldigt trötta, men väldigt glada när vi satte foten innanför dörren igen!
2 kommentarer:
USCH!!
Visst minns jag askmolnet.
Inte för att jag skulle flyga, eller väntade gäster eller så. Men minns det gör jag.
Vilken stress det som ni var med om. Inte kunde ni njuta av Miami direkt heller, det förstår jag.
KAOS var ordet.
DEn bloggvän var i Spanien, och det slutade med att hon och hennes man hyrde bil hem till Finland igen.
Tufft för så MÅNGA.
Kram!
Annika-
Ja som sagt, det där askmolnet minns nog de flesta.
Det var verkligen en stressande och mycket speciell situation, men vi gjorde vart bästa för att samtidigt njuta av Miami.
Det var verkligen tufft för manga. Vi sag manga som inte hade annat val än att sova pa flygplatsen. Försäkringar, konsulat, resebyrarer... var inte till stor hjälp.
Kram
Skicka en kommentar