DET ÄR NU VETENSKAPLIGT BEVISAT ATT JAG INTE HAR GRÖNA FINGRAR

Att jag inte har speciellt gröna fingrar är väl allmänt känt vid det här laget.

Men ibland far jag ända ryck och gör nagra stackars försök för att fa lite fina blommor/växter.

Ja, men vad fasen, saaa jäkla svart kan det väl ända inte vara att halla en växt vid liv?!

Men problemet är ju att varje gang som jag äntligen fatt eller köpt nya fina växter sa dröjer det inte länge förrens vi reser bort och blommorna da lämnas, pa vinst och förlust, själva här hemma.

Och tyvärr blir det mest förlust.

Växterna brukar se väldigt ledsna ut när vi kommer tillbaka och alla blommor och blad brukar ligga som en heltäckningsmatta runt om krukan.

Sa blev det även i november da vi kom tillbaka hem fran 10 dagar pa paradisön. Min fina orchidé hade tappat alla fina blommor och bestog nu bara av spretiga och torra grenar. Men hoppet om att den skulle ta sig igen fanns där sa den fick sta kvar och varje vecka tog jag väl hand om den, dvs jag vattnade den och tittade pa den. För det finns väl inte sa mycket annat man kan göra med en stackars blomma, eller?!

Vecka efter vecka gick utan att jag sag minsta tillstymmelse till förändring. Den sag fortfarande precis lika död ut.

Precis innan jul köpte jag en julblomma, ja ni vet en san där med gröna och röda blad, som jag ställde pa lilla bordet i hallen där orchidén statt. Orchidén, ja skulle jag slänga eller ge den ett tag till? Äsch, den fick flytta in pa byran i vart sovrum, det var liksom den ända platsen där den kunde sta. Men det kändes ganska hopplöst.

När jag och barnen sen kommer tillbaka efter 10 dagar i Sverige sa var jag helt säker pa att orchidén fortfarande befann sig i samma tillstand som innan vi akte, om inte ännu dödare.

Men till min stora förvaning sa ser jag att det nu börja växa ut nya gröna fina grenar med knoppar pa! Det var inte möjligt! Hur i hela friden gick det där till?!

Jag som hade försökt att fa den att vakna till liv i flera veckor utan att lyckas och sa börjar den knoppa när jag lämnar den ensam med mannen i 10 dagar! Det är ju nästan sa att jag blir svartsjuk!