söndag 10 november 2013

PAPPA


För mig finns det två stycken Fars Dag.

Den som vi firar här i Frankrike i juni, "Fête des Pères", och som är en glädjens dag! Och så den svenska Fars Dag som de senaste 20 åren har varit en sorglig och vemodig dag för mig. En dag då jag tänker, längtar och saknar min fina pappa extra mycket.

Det känns ofattbart att han har varit borta i halva mitt liv. Och från och med nu, så blir varje dag som går en extra dag som gör att tiden som han har varit borta från mig bara blir allt längre jämfört med tiden som han fanns i mitt liv.

Tyvärr så har jag inte speciellt många foton på mig och min pappa tillsammans och de bilderna jag har är förstås gamla papperskopior som inte är utav den bästa kvaliteten.

 Det här är mitt favoritkort på mig och min pappa som alltid följer med mig.








9 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Styrkekramar!

ExPIAtriate sa...

Sander dig massor av kramar! Min pappa gick bort I mars och det ar forsta fars dag utan honom, det kanns valdigt tomt.
Kram!!!

Martina sa...

Eastcoastmom-
Tack fina.

Expiatriate wife-
Ja vissa dagar är jobbigare än andra. Och alla "första" är förstas extra jobbiga.
Kramar till dig ocksa.

Sis sa...

Massa kramar! Den är så fin bilden, en sådan där perfekt bild. Det är dubbelt dessa högtidsdagar när man saknar någon. Man firar dem men har ändå ett tomt hål i hjärtat som liksom inte går att fylla.
Massa kärlek älskade syster! <3

Martina sa...

Sis-
Ja precis sa är det. Och idag är det manga "pappor" som vi saknar.
Massa kärlek till dig ocksa.

Saltistjejen sa...

Varm KRAM!!! Samma här, Min pappa har varit borta mer än halva mitt liv nu och det känns underligt. Däremot känner jag inget på Fars Dag eftersom vi aldrig firade vare sig Mors eller Fars dag hemma när jag våte upp. Men visst kan jag sakna pappa fortfarande. Ofta kommer det vid helt "vardagliga" tillfällen faktiskt. En tanke att "detta skulle pappa tyckt om" eller så kan trygga igång saknaden.
Men man får väl se det som ngt positivt också. Att man fick så mycket kärlek att man fortfarande saknar dem.
Kram!

Martina sa...

Saltistjejen-
Jo visst är det absolut sa att man far vara tacksam för de stunderna och minnena som man hade tillsammans. Och det är samma för mig, ibland, ofta, sa tänker jag förstas pa min pappa även i vardagen.
Stora kramar

Annika sa...

Förstår din enorma saknad.
Stora, stora kramar!!!

Martina sa...

Annika-
Vissa dagar är lite extra jobbiga.
Kramar