MIN DAG

Ärligt talat så hade jag faktiskt totalt glömt bort att det var min födelsedag den här veckan. Tills för några dagar sen då mina barn påminde mig.

Alzheimer? Oldzheimer? Eller en undermedveten förträngning?

Kanske lite av varje. Vad vet jag.

Men idag blir jag alltså ännu ett år äldre och den återkommande frågan är -"Hur känns det?"

Det känns väldigt bra eftersom jag redan tidigt på morgonen blev ordentligt grattad med både kramar och fina ord från alla mina käraste. Både nära och fjärran. Det värmer enormt i hjärtat och ärligt talat hade jag inte kunnat önska mig en bättre present än att bli ihågkommen av alla som jag älskar. Och med posten damp det ner ännu fler gratulationer. Tack snälla ni som kommer ihåg min dag.

Och igår fick jag dessutom fina komplimanger. Först från min äldsta, som sa att hon tycker att hon har en väldigt ung mamma jämfört med hennes kompisar och att jag ser ung ut eftersom jag inte har några (eller sa hon kanske bara "inte så många"?) rynkor. Och en tjej på gymet undrade om jag var 30 eller kanske höst 32 år. Jo man tackar. Eller så hade hon kanske bara glömt att sätta i linserna på morgonen?

Åldersnojja eller ej, det finns inte så mycket man kan göra åt saken så det är bara att go with the flow och njuta så mycket man bara kan.

Och det ska jag göra idag. Ni vet, piano-strategin. Just nu känns det som att det kommer att vara veckans vinnande koncept.