PIANO

Tillbaka till vardagen igen. Rent fysiskt, ja. Mentalt...nja.

Den där bubblan ni vet. Ingenmansland. Det där jobbiga, sköna, nödvändiga och otroligt plågsamma vakuumet som drabbar alla oss utlandssvenskar mer eller mindre hårt varje gång vi landar hemma igen efter ett besök i Sverige. Jag har redan skrivit om detta många gånger tidigare, både här och här till exempel.

I somras hamnade jag nog i den tjockast bubblan någonsin. Jag var totalt instängd och det tog väldigt lång tid innan den ville spricka. Tufft.

Den här gången känns det annorlunda. Vill inte, orkar inte, kan inte.

Och för att undvika att passera Ingenmansland så snabbt som möjligt så kör jag en ny strategi den här gången.

Piano. Vardagsruschen får vänta lite.

Startade veckan med några kilometer längs havet och fortsatte sen måndagen med en god lunch ute i solen tillsammans med en väninna för några timmars catching up.

So long, so far funkar min nya strategi förvånansvärt bra.