STOR FAST LITEN

Emma ma ha fyllt 9 ar och blivit en stor tjej nu, men hon är fortfarande min lilla bebis. Ibland i alla fall.

Som i morse, da jag vaknade av att hon grät. Jag trodde att hon drömt en mardröm eller nagot sant sa jag gick upp.

Hon och Bianca hade brakat, redan. Eftersom jag var nyvaken och inte alls kände för att börja min dag med att medla och bli arg pa nagon sa valde jag att separera dom bada och tog helt enkelt med mig Emma tillbaka till min säng.

Vi hann inte mer än lägga oss ner sa somnade Emma pa min arm. Det var sa mysigt! Jag bara lag där och nöjt av att lukta och lyssna pa min "lilla bebis" som sov. Jag vet att det later helt galet eftersom min "lilla bebis" faktiskt är 9 ar och inte är nagon bebis längre. Men det är ju just därför som jag passar pa att njuta och mysa lite extra. För jag vet ju att hon snart aldrig mer kommer somna pa min arm och att jag inte kommer kunna ligga bredvid henne och sniffa pa hennes bebislukt.

Tiden gar för fort..!