Idag var S ledig fran jobbet sa da fick han köra tjejerna till tennisen. Jag passade pa att aka till Carrefour (inte supermarket men hypermarché, jag tror de har över 70 kassor där, da förstar ni hur enormt det är!) för att handla mat och lite annat smatt och gott. Och det kan man ju verkligen göra i den här gigantiska affären. Här kan man hitta allt fran toapapper och mjölk till amerikanska kylskap, platt TV och sma pooler! När jag 2 1/2 timme senare var pa väg hem igen var bakluckan proppfull och jag var 360 euro fattigare, men svälta kommer vi inte behöva göra den närmaste veckan i alla fall.
Resten av familjen var redan hemma och hade just ätit lunch (joda, fransmännen hittar till köket, i alla fall min!) o när jag ringde pa porttelefonen kom S ner och hjälpte mig att fa upp alla varor. Medan jag packade upp allting sa hängde han tvätten som just gatt färdigt. Varje gang han gör det biter jag mig i läppen för att inte säga: "Nej, lat bli, jag gör det där jag". Tvätten blir liksom inte hängd sa som jag vill att den ska bli hängd, inte lika slätt och luftigt. Petigt? Ja antagligen... Men samtidigt vill jag inte säga nagonting för da kanske han tappar lusten och aldrig vill göra det mer. Och man vill ju inte lata som en gnälltant heller.
Efter lite läxläsning var det hög tid för mig att börja städa lite, nej mycket, för dammrattorna har ater igen invaderat oss. Först tog jag itu med toaletten och badrummen och sen skulle jag ha dammtorkat, damsugit och tvättat golven var det tänkt, men sa börjar jag tvätta alla fönstren istället. Varför blir det sa ibland att man gör nagot helt annat än vad man tänkt sig?!
När jag star där och sprutar och putsar som bäst säger jag till S: "Il faudrait nettoyer la terrasse" (Jag använder mig av en helt opersonlig grammatisk form som gör att jag undviker bade "du" och "jag", översatt till svenska blir det väl nagonting som "man borde tvätta terrassen"). Och visst, om jag ska vara helt ärlig sa nagonstans innerst inne menar jag väl eller hoppas i alla fall pa att han skulle göra det. Först far jag till svar: "Ja, jag tänkte faktiskt göra det men eftersom det snart ska regna igen sa är det ju ingen idé". Nice try, men det verkade ju vara ganska kört. Men sa efter ett tag sa hör jag ända hur han börjar städa ihop alla saker som ligger och dräller pa terrassen och drar fram skurhinkar och vattenslangen! "Finns det nagon mer hink?" "Har du nagon trasa?" "Kan du hjälpa mig med att stänga dörrarna?" Varför kan karlar aldrig göra nagonting helt själva utan maste hela tiden ha assistans?! Inte konstigt att alla direktörer behöver sekreterare... Men jag är en elak fru (ingen sekreterare) som inte ger sig vika sa han fick klara sig själv... ända tills tjejerna kom upp efter ha cyklat utan för huset. De älskar att tvätta terassen (?!), det har de gjort sen de var sma, sa det var med förtjusning som de tog tag i varsin skurborse och började hjälpa S! Och pa sa sätt blev ju faktiskt alla nöjda till slut; S fick sin hjälp, barnen fick ha lite kul i vattnet och jag fick min terass ren!
Sen att alla dammrattorna fortfarande bor kvar hos oss är ju en annan historia... dom far jag ta itu med i morgon!
Varstädning 2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar