GLAD MIDSOMMAR TROTS ALLT

Eftersom jag inte bloggade nagot igar och det blev ju väldigt lite i förrgar, sa tänkte jag att idag maste jag ju skriva nagot extra langt och extra bra. Sa jag funderade pa vad jag skulle skriva om här pa morgonen. Det är konstigt det där, oftast sa funderar jag inte alls pa vad jag ska skriva om, det bara kommer ut en massa saker, men sa ibland när jag tänker att jag ska tänka igenom det jag vill skriva om och verkligen komma med nagot bra och intressant ämne, ja, da blir det ingenting.

Dessutom sa fick jag en ovanligt dalig start pa dagen. Jag blev sa arg, trött och less pa Emma att....ja, jag kan väl säga sa här; hela huset vet nog om att jag var lite arg i morse. Jag försöker verkligen förklara saker och ting för barnen och ha talamod (jo, jag har faktiskt bättrat mig) men ibland när det känns som att man inte gör annat och "förklarar" samma saker typ var 10:e minut och vissa stunder när man varken har tid eller lust att vara pedagogisk eller talmodig, ja da exploderar det. Och det gjorde det i morse. Fragan är egentligen inte vad hon gjorde (som mamma undrade när vi pratades vid i telefonen nyss) utan mer det att hon alltid ska svara tillbaka och ha rätt och komma med daliga bortförklaringar om allting. Ahhhh, man blir galen! Och när jag säger; "Ok, nu far du som straff att tex inte se pa TV i kväll" sa svarar hon "Det gör ingengting, jag bryr mig inte!". Och det svarar hon pa allt man säger! Jag trodde det var tonaringar som svarade sa?! Men idag vart jag sa arg att jag sa; "Ok, nu far du som straff....ALLT, ingen TV, ingen Nintendo, inte vara uppe sent pa kvällen, ingenting"!

Mamma skrattade gott at mig när jag berättade om vart brak. Hon tyckte nog att jag fick smaka pa min egna medecin. Fast jag var ju ett snällt barn, sa jag förstar inte riktigt?!

Jag svarade (ojda!) med att säga: "Du kanske skrattar lite mindre om nagra veckor."

Lycka till!

MEN, trots att jag verkligen var arg i morse och kände att "nu far det vara nog" sa fick jag i alla fall världens skuldkänslor när jag lämnade henne alldeles ledsen pa skolgarden i morse. Vi pussade varandra i alla fall "hej da", men det kändes ända inte bra. Nu längar jag efter att fa krama om henne jättehart sa fort hon kommer ut fran skolgarden igen! Fast sa fort vi kommer hem sa far hon sitta pa sitt rum resten av dagen.

Som om inte detta var nog för att ge mig en dalig start pa dagen sa hörde jag pa radion pa väg till gympan att ett Continental Airlines-plan (det flygbolag vi ska aka med till NY och LV med) landade igar pa Newark (där vi ska landa) trots att flygkaptenen dött mitt över Atlanten! What's next?

Nu da jag har ägnat större delen av förmiddagen med att läsa mail, bloggar och nyhetssidor pa nätet sa är det ingen tvekan om saken längre; idag är det MIDSOMMAR! Det star skrivet om Midsommar precis överallt och alla pratar om det. Vet inte riktigt om jag vagar erkänna det här men, jag trodde faktiskt att det var i morgon. Det är liksom inte en dag som varken är inringad eller understuken i min filofax. Här nere finns det ju ingen (förutom alla blonda Rivieraklubbstanter kanske) som firar nagot liknande och för mig har det liksom aldrig varit en högtid som jag riktigt gillat. Ut pa landet och dansa runt stangen, plocka blommor och göra kransar med massa smakryp i, sitta ute och huttra i 15 grader och duggregn medan man äter sill och dricker snaps, det är da verkligen inte min definition av mys och lycka. Men okej da, jag far väl ta och rota fram min lilla midsommarstang och ställa den pa bordet ända.

Glad Midsommar pa er allihopa!