NÄR MAN VET ATT MAN BOR I FRANKRIKE

Ja, vilken bra idé...!

Vi organiserar en handbollsturnering. Kul!

Under hela söndagen. Okej.

Med avgång från skolan klockan 8.30. Nja.

Och vi svarar inte på samtal från föräldrarna som ringer och vill anmäla att deras barn kan vara med och delta och ställa några frågor. Som vanligt då.

Inte förrens klockan 22.30 på lördagskvällen då det kommer ett sms. Jag låtsas som att jag sover.

Och när man kommer till uppsamlingen, jättepigg och glad verkligen, klockan 8.30 på söndagsmorgonen och inser att "organisatörerna" tar för givet att man är där som en medföljande och skjutsande förälder då det, bien sûr, inte finns tillräckligt med bussar framskaffade för alla barnen...ja, vad säger man? Åh vilken bra idé det här var?! Kanske. Om man har lite av den diplomatiska ådran i sig. Alltså inte undertecknad. Jag svarar något mer i stil med -"¤&/#€@&="_!!`". 

Jaja, det är i såna här stunder som man riktigt vet att man bor i Frankrike...

Haha. Varje minut räknas tydligen på morgonen. Speciellt på söndagsmorgonen. Eller så var jag kanske bara lite fumlig i natt när jag skulle ställa väckarklockan.

P.S. "Organistörerna" lyckades i alla fall till slut skaka fram några fler bussar. Och undertecknad behövde inte åka med och sitta i en svettig gympasal hela söndagen. Men viktigast av allt; lilla Emsan var superpeppad och hur glad som helst!