lördag 24 mars 2012

LEIF


Efter en längre tids sjukdom, och mycket tappert kämpande och en massa jävlaranamma, fick tyvärr sjukdomen häromdagen det sista ordet.

Leif som alltid varit, och som i mitt hjärta alltid kommer att vara, en pappa för mig (vem har sagt att det inte finns plats för flera?!) har mycket tragiskt lämnat oss alldeles för tidigt.

Trots att vi visste att hans sjukdom en dag skulle ta överhanden sa kom den dagen da han tog sitt sista andetag ända sa oväntat och plötsligt. Det är enormt svart att ta in och första att Leif inte finns bland oss längre.

Det är alltid en stor sorg att förlora en älskad person. Men sorgen blir olidlig da denna person slits ifran en alldeles för tidigt. Leif hade sa mycket kvar att uppleva i livet, men framför allt att dela med sig och ge till andra.

Bakom sig lämnar han ett väldigt stort tomrum som är omöjligt att fylla.

Men det vi har kvar, och som vi alltid kommer att bära med oss, är en oändlig mängd fina minnen av och tillsammans med honom.

Och framför allt minnet av att han var en mycket älskad och hängiven make, pappa, (extra)pappa, svärfar och sa världens bästa morfar.



♥♥♥



















10 kommentarer:

Liz sa...

Vannen,
Jag ar sa ledsen for din skull, for att det jag befarade var sant. Sa fort det gick pa slutet, jag hoppas att han fick den hjalp och lindring han behovde.

Jag har bara traffat Karin och Leif tva ganger, men vilket hjartligt, varmt hem. Underbara manniskor bada tva. Dom fick mig och Cassandra kanna oss sa valkomna, fina minnen fran bada gangerna.

Aven om saknaden ar ofantligt stor och sorgen enorm, forsok som du sager bara med dig fina vackra minnen, och du har sa fina foton i ditt inlagg for att forstarka dom minnena.

Tanker pa dig vannen och onskar att jag kunde vara dar for dig, hjalpa dig med allt praktiskt och gora ditt liv lite lattare i allt det sorgliga.

Stora varma kramar!!

Liz sa...

Till Karin-
da jag ju vet att du kommer lasa har vill jag skicka en halsning och de varmste halsningar till dig.

Jag beklagar sorgen och den svara tid du har gatt igenom och aven fortsatter att ga igenom. Det som du fatt bara pa dina axlar speciellt de senaste manaderna ar omanskligt och svarare an de flesta kan bara.

Tackochlov behover du inte bara sorgen sjalv, da jag vet att du har stort stod fran dina dottrar.

Ma varens varma solstralar och det underbara nya liv som kommer inom snar framtid skanka gladje och trost!

Varma halsningar,
Liz

Liz sa...

Till Camilla-
vill aven till dig skicka de varmaste halsningar och djupaste deltagande i din svara sorg.

Det har varit ett otroligt svart ar for er alla och jag vet genom Martina vilket otroligt stort stod du har varit och hur du fysiskt kunnat vara dar.

Jag ar sa ledsen for att du maste uppleva allt detta och speciellt under en tid som borde vara kantad med gladje och pirrande nyfikenhet infor det som komma skall. Att vara gravid och bli mamma ar det mest fantastiska som finns och som nagon kvinna kan uppleva. Jag hoppas att du tar hand om dig och ditt barn genom mycket vila och att du tar tillvara pa alla gladjestunder som finns i vardagen och under graviditeten - aven mitt i sorgen.

Jag onskar dig allt gott infor det kommande aventyret och skickar de varmaste kramar och halsningar till dig och din man.

Liz

Saltistjejen sa...

Å, jag vet hur det känns. Tyvärr kanske man ska säga. För det kommer vara en jobbig period framför er. Min pappa gick bort för många år sedan nu, och det tar lång tid att komma över sorgen. Men man gör det. Så småningom. Saknaden lever dock kvar. Om än i något blekare form ju längre tid som går. Min svärfar gick bort alldeles innan vi flyttade hit till USA och det var också jobbigt. Dock på ett annan vis än när min egen pappa försvann. Det är så fint att dina flickor hunnit med att träffa och lära känna din "pappa", för just detta kan jag känna sorg inför. Att min dotter aldrig hann träffa vare sig sin morfar eller sin farfar.
Varm Kram!!

Karin sa...

Hejsan Liz!

Tack för dina fina varma hälsningar.
Ja nu har vi det väldans tungt och sorgligt och även om man visste att någon dag så skulle Leifs kropp säga ifrån så är man aldrig förberedd. Det gick också så fort på slutet.
Vi var så inställda på att han skulle finnas med när Camillas bebis skulle komma och han var också så inställd på det.
Ja jag har ett väldans stöd i mina flickor, dom är helt fantastiska och vi gör allt för att stödja varandra.
Du må tro att jag följer dej i USA och hör ofta med Martina om hur du har det. Vi har ju setts ett antal gånger och du har verkligen en plats i mitt hjärta.
Kram på dig Liz och jag hoppas vi kan ses någon gång när du kommer till Sverige. Hälsa Cassandra så gott för hon kanske kommer ihåg oss trots allt. Karin

Martina sa...

Liz-
Tack snälla för allt det fina du skrivit till mig och min familj. Det värmer verkligen i hjärtat och gör mig alldeles rörd.

Jag är sa lyckligt lottad över att ha en san fin vän som du.

Som vi ofta säger, önskar sa att du hade varit här hos mig sa att vi kunde stötta varandra pa lite närmare hall, jag vet att du ocksa gar igenom en tuff period just nu.

Hoppas verkligen at vi kommer att kunna ses nästa sommar!

Än en gang, tack för allt ditt fina stöd. Jag hör av mig till dig pa skype snart igen.
Stora kramar

Martina sa...

Saltistjejen-
Ja det är ju tyvärr en väldigt trakig erfarenhet som även jag faktiskt redan gatt igenom en gang tidigare da min "riktiga" pappa gick bort för manga ar sedan.
Jag förstar att du är ledsen över att din dotter aldrig fick träffa din pappa, eller din svärfar. Mina döttrar fick heller aldrig träffa min pappa och min svärfar hann de träffa i nagra ar bara.

Leif var som sagt en underbar morfar för mina barn och är redan väldigt saknad.

Tack för dina fina rader och omtanke.

Kramar

Liz sa...

Till Karin-
Som du sager, forberedd kan man nog aldrig bli aven om man vetat om det. Det spelar ingen roll, det ar fruktansvart sorgligt iallafall.

Jag vet hur Martina berattar vilken harlig morfar Leif var till flickorna och det maste kannas sa svart for Camilla att inte kunna fa lata sin pappa vara fysiskt nara aven hennes barn. Men minnen av en fin morfar kan anda leva kvar med manga berattelser och bilder, aven om det ar en liten trost.

Jag var alltid lite "avundsjuk" pa Martina for att hon hade ett sa varmt och harligt HEM att komma hem till nar hon kom till Sverige. Sjalv har jag ju tyvarr lite andra familjeforhallanden och inte ett direkt hem att komma "hem" till.

Vad roligt att du foljer mig har i Usa och jag blir rord av dina fina ord till mig. Vi njot av att fa kanna oss sa valkomna hos er! Cassandra kommer mycket val ihag er alla, det roligaste minnet hon har ar att hon badade i poolen ute pa graset med Emma och Bianca och dom sma som dom var da sprang och kissade vid tradet istallet for att springa in med vata smutsiga fotter. Sa sott minne!

Jag hoppas verkligen att vi kan traffas nar vi kommer till Sverige nasta sommar, sa jag hoppas att vi kan vara i Sverige samtidigt!

Stor kram,
Liz

Liz sa...

Martina-
hor av dig narsomhelst nar du kanner for det, det ar ju inte det lattaste att fa till tiden och speciellt inte nu nar ni har sommartid, nar ni ar 9 timmar framfor oss..
Stor kram!!

Camilla sa...

Det är så fina bilder du lagt upp på papsen!! Idag är det två veckor sedan han somnade in... det är så ofattbart ... Älskade pappa!!

Tack Liz för fina ord!!