CHICHEN ITZA (MEXICO)

Bild lanad fran cancunrentacar.com

Chichén Itzá är en av världens mest kända arkeologiska platser med ruiner fran Maya- och Izáepoken. Med sina 50.000 invanare var det även en av de största Maya-städerna som fanns.

Platsen upptogs 1988 pa UNESCOS världsarvslista och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk! Chichén Itzá är den mest besökta arkeologiska platsen i Mexico och har ungefär 1.2 miljoner besökare varje ar!

Bild lanad fran new-7-wonders-of-the-world.

Det är en stor plats med manga olika ruiner fran olika slags byggnader, men huvudattraktionen är den centrala pyramiden, El Castillo, som även kallas för Kukulcáns tempel. Kukulcán betyder "befjädrad orm" och var en av de viktigaste gudarna hos Maya-folket. Det har alltsa ingenting att göra med den ökända organisationen Ku Klux Klan! El Castillo byggdes nagon gang mellan 1000-1200 efter Kristus och användes som ett tempel för Kukulcán och det tros även ha används som en kalender. Varje sida har 91 trappsteg och om man räknar den översta plattformen som ett sista steg sa blir det totalt 365 steg, ett steg för varje dag pa aret.

Vi hade tur som fick en helt egen guide i Chichén Itzá,  da vi var de enda som ville ha en fransktalande guide! Han var dessutom sa snäll att han erbjöd sig att ta nagra kort tillsammans pa oss alla fyra.

Här ser man lite bättre hur branta trapporna är. 

Bada gangerna vi har varit pa Chichén Itzá har det varit stekande sol och ingen som helst vindpust. Det gick at manga vattenflaskor!

När jag och S var i Chichén Itzá för 13 ar sedan, kunde man ga ända upp till toppen pa El Castillo och även besöka templet som finns högst upp. Under den heta solen sa var det bade svettigt och jobbigt att ga uppför den branta trappan, medan det inne i templet var väldigt trangt och ingenting för dem med klostrofobi, men det mest imponerande av allt var att sedan ga nedför trapporna igen. Det var verkligen läskigt! När man star där högst upp och tittar ner sa, förutom att man har en fantastisk utsikt (pyramiden är 30 meter hög), sa känns det jätteläskigt, som att man ska falla ut i det tomma. Endast ett tjockt rep i mitten längs trappstegen fanns att halla sig i och de flesta gick sidleds eller kröp baklänges pa alla fyra för att vaga ta sig ner!

Nu far man tyvärr inte ga upp pa nagra utav ruinerna längre, vilket var en stor besvikelse för oss. Vi hade gärna gjort om denna fantastiska upplevelse igen och framför allt velat att barnen skulle fa uppleva den ocksa. Men som sagt, nu är det inte längre tillatet och detta pa grund av tva anledningar. Den första är att man vill förhindra slitningar och förstörelser av ruinerna. Och den andra är att det 2006 skedde en dödsolycka just i en av trapporna pa El Castillo. Det var en amerikanska fran San Diego som var pa väg upp för trapporna när hon handlöst föll ända ner pa marken och avled 4 timmar senare pa sjukhus.

En foto av ett foto som jag har tagit ur mitt gamla album da jag och S var i Mexico 1999 . Sa här sag det ut da jag stog höst upp pa pyramiden och skulle ga ner!

Ännu ett foto av ett foto ur mitt gamla album. 

Ena sidan av El Castillo med ormen Kululkán.

Ormen Kululkán längs El Castillo.

Tva ganger om aret, den 21 mars (vardagjämning) och den 22 september (höstdagjämning), samlas tusentals människor vid El Castillo för att uppleva ett unikt fenomen som uppstar längs pyramiden. Sent pa eftermiddagen är solens position sa att solljuset och skuggorna tillsammans formar en bild av ormen Kukulkán längs pyramidens nordvästra sida. Under Maya-epoken sa man att det da var ormen Kukulkán (guden) som kom ner fran himlen för att göra jorden fertil.

Bilder fran photobucket.
Sa här ser det ut när det är var-och höstdagjämning och solen är framme sa att man ser ormen som bildas av solen.

Krigarnas Tempel och framför kolonner fran de Tusende Kolonnernas Grupp.

Övre raden: Vy bort mot Juego de Pelota (the great ball game). Krigarnas Tempel.
Undre raden: Tzompantli-En mur med döskallar. Varje döskalle som finns pa muren är unik. Det var sannolikt krigsoffer och offer till gudar. Pa den lilla bilden i mitten ser man nagra bitar av orginalfärgen som fortfarande finns kvar. Och den sista bilden visar en staty av en jaguar som för Maya-folket var ett mycket viktigt djur.

Chac-Mool. En viktig figur hos Maya-folket. Sägs ha varit en mycket viktig krigare som antagligen en gang styrde Chichén Itzá.

Bianca framför en Chac-Mool.

Bakom El Castillo hittar man Juego de Pelota, den stora bollplanen. Här spelades ett bollspel som gick ut pa att man skulle försöka fa i bollen, en stor kautschuck klump som kunde väga upp till 4 kg, i en av ringarna som finns pa väggarna, utan att använda händerna. Kaptenen i det lag som först lyckades fa i bollen i ett av halen halshöggs och offrades till gudarna efter matchen! Det ansags vara en stor ära och ett säkert sätt för att komma in i himmelriket.

Siffran 7 som var helig för Maya-folket har en speciell närvaro pa bollplanen. Antalet spelare i varje lag var 7, halen som bollen skulle igenom befinner sig 7 meter upp fran marken och om man klappar händerna eller ropar pa planen hör man ett eko 7 ganger. Och det sägs även att efter det att kaptenen blivit halshuggen sa växte det ut 7 ormar ur nacken.

Högst uppe pa ena muren av bollplanen finns ett tempel, det var där kaptenen halshöggs.

I en san här hydda tros Maya-folket ha bott i.

El Caracol, snigeln, var ett observatorium som fatt sitt namn av att den inre trappan som ledde upp till toppen var lika snirklig som snigelns hus. Härifran observerade Maya-folket solen, manen och andra himmelska fenomen.

Ruiner som höll pa att restaureras. 

Det fanns förstas manga manga fler ruiner och andra intressanta saker i Chichén Itzá, men det här inlägget har redan blivit alldeles för langt för vad man kan orka läsa sa det far nog räcka.

Pa vägen hem fran Chichén Itzá stannade vi till en liten stund i stadan Valladolid. Jag och S hade även varit här för 13 ar sen sa det var kul att komma tillbaka och se vad som hade förändrats och vad som fortfarande sag likadant ut.

Just de här lustiga stolarna fotograferade jag för 13 ar sen ocksa! 

Det var en otroligt innehallsrik och intressant dag. Men väldigt lang. Behöver jag säga att vi var mer än trötta i bussen pa väg hem till hotellet igen?! Emma sov större delen av bussresan och hon var inte den enda kan jag tala om!

Sett genom fönstret pa väg hem.