DEN GRÖNA KLÄNNINGEN (MEXICO)

Var semester i Mexico var inte bara skön, avslappnande och härlig, den var ocksa väldigt innehallsrik pa manga olika sätt.

Det var ju som sagt en ganska sa lang resa. Nice-Paris, Paris-Mexico City, Mexico-City-Cancun och sa sista biten fran Cancun till hotellet med taxi. Fran dörr till dörr tog det drygt 31 timmar!

Eftersom flygbolaget bara nagra veckor innan vi skulle aka hade totalt ändrat pa bade datum, tider och flighter sa hade det tydligen kommit bort lite information här och där vilket gjorde att vi stod och väntade förgäves pa var transfer som skulle ta oss fran flygplatsen i Cancun till hotellet. Jag och tjejerna stog och vaktade bagaget medan S sprang runt och fragade allt och alla om var transfer...som aldrig kom. Efter nästan en timmes väntan och mycket svettande sa gav vi upp och tog en taxi istället.

Och mycket riktigt, efter ett antal samtal, möte med resebyrans representant och en del efterforskningar sa visade det sig att informationen inte kommit fram som den borde och de alltsa väntade oss pa en flight 12 timmar senare. Om vi fick plaster pa saren? Nja, de ville inte betala tillbaka de 120 dollar som vi lagt ut pa taxin i cash, men vi fick 175 dollar i rabatt pa en utflykt som vi bokade med dem. Sa det var väl okej.

Nästa incident som hände oss inträffade pa kvällen var andra semesterdag. Min kamera la av. Suck. Det maste ligga nagon slags förbannelse över mig, kameror och Mexico. Sist jag var i Mexico, för 13 ar sen, sa glömde jag min kamera pa ett ställe pa hotellet och när jag nästa morgon gick tillbaka dit sa var den förstas borta. Det var pa den tiden da man fortfarande hade filmer i kameran sa visst det var väl ingen superkamera att tala om, men det som var trakigt var att min film var full med bilder som jag naturligtvis heller aldrig fick tillbaka.

Sista bilden jag tog innan min kamera la av.
Väldigt märkliga, och farliga, ljuslyktor de hade en kväll i hela restaurangen. Papperspasar fyllda med sand och ett brinnande ljus i. Undrar vad brandförsvaret i Sverige skulle säga om det?!

Den här gangen kunde jag ju ialla fall fa de bilder som jag redan hunnit ta och jag hade i och för sig faktiskt börjat fundera pa att skaffa mig en ny kamera men inte hunnit innan semestern sa vad gäller själva kameran sa var jag väl inte alltför ledsen. Det var mest det att den skulle lägga av redan efter andra dagen pa var semester som kändes surt. Tala om dalig timing!

Men trots att det kändes väldigt trakigt under hela den kvällen sa var det ju i alla fall tur att Bianca hade sin kamera med sig, barnen hade varsin ipod och jag hade ju min mobil som faktiskt tar riktigt bra bilder. Sa vi kom ju i alla fall inte hem tomhänta vad gäller bilder!

En annan teknisk incident som hände var att barnens bärbara DVD ocksa la av. Sa det blev manga spanska filmer och program pa TV:n istället!

En annan incident som inträffade, inte en teknisk utan en mycket värre. En utav de värsta som kan hända faktiskt. Den inträffade den tredje dagen. Det som hände var att vi trodde att Emma hade försvunnit!

Emma skulle ga och hämta badhanddukar pa ett ställe (pa hotellet) som hon väl kände till och hade gatt till flera ganger redan. Jag, S och Bianca satt och drack kaffe pa ett ställe medan vi väntade pa Emma. Vi väntade och väntade och väntade. Till slut tyckte vi att hon varit borta väldigt länge och att det var konstigt att hon inte kom tillbaka sa vi gick till stället dit hon skulle hämta handdukarna pa. Ingen Emma. Kunde hon ha gatt en annan väg? Kunde hon ha trott att vi skulle mötas pa stranden? Vi gick till det stället där vi brukade vara pa stranden. Ingen Emma. Jag stog kvar och väntade där medan S och Bianca gick iväg för att leta efter henne. Hela tiden stog jag och tittade och undrade varför hon inte kom. S och Bianca var borta ett bra tag och jag började bli orolig. När de kom tillbaka utan Emma fick jag panik! Bianca fick sta kvar pa stranden medan jag och S sprang at olika hall för att leta efter Emma. Jag fragade i en affär som lag bredvid stället med handdukarna om de hade sett en liten tjej med en grön klänning. Men nej, ingen hade sett Emma. Jag ropade inne pa toaletten. Inget svar. Panik!! En kille som jobbade pa hotellet kom fram och undrade. Jag förklarade och han lovade hjälpa mig att hitta min lilla Emma. Han sa att hon kanske gatt till miniklubben som lag en liten bit därifran sa vi gick dit. Men jag visste att hon inte var där för miniklubben intresserade henne inte ett dugg och hon skulle aldrig ha gatt dit själv. Och mycket riktigt, pa miniklubben hade de inte sett min lilla tjej i grön klänning. När vi sen börjar ga därifran mot nagon annanstans, vart har jag inte den minsta aning om, sa ser jag efter en liten stund min älskade lilla Emma komma gaendes emot mig i sällskap med en tjej!

Jag kunde inte vara lyckligare än sa! Vi kramade om varandra hart och började grata. Och bade S och Bianca grät ocksa av lycka över att fa se Emma igen! Allt annat bleknade och ingenting hade nagon betydelse längre förutom att vi fatt tillbaka Emma.

Hon hade suttit länge pa toaletten och sen maste vi ha gatt om varandra. Men Emma var verkligen duktig och hade en jättebra reflex. När hon inte hittat oss där vi satt och drack kaffe och inte sag oss i närheten sa hade hon gatt till receptionen och bett om hjälp. De hade ringt till vart rum flera ganger, väntat ett tag i receptionen och sen gatt iväg för att leta efter oss. Nu bestämde vi att skulle nagon komma bort igen sa skulle mötesplatsen vara receptionen!

Bild fran St Tropez i september 2011.
Min älskade Emma med sin gröna klänning. Den där klänningen kommer i all framtid att ge mig kalla karar har jag en känsla av.

Men förutom de här incidenterna sa blev det trots allt en underbar semester med manga positiva och roliga händelser och dessutom sa akte vi ju runt en hel del och fick uppleva mycket. Även om det var mestadels en sol-och badresa sa var det jättekul, nu när tjejerna blivit sa stora att de bade orkar och tycker att det är intressant, att aka runt och se en hel del annat än bara stranden.