MIN VÄN

Idag vill jag säga ett stort grattis till min kära och fina vän Liz som fyller ar!

Grattis vännen! 

Jag önskar dig en underbar dag tillsammans med dina nära och kära!

Helst av allt hade jag velat kunna säga det till dig "in person" och samtidigt ge dig en bamsekram och kanske till och med fira tillsammans med dig över en god middag eller varför inte en riktigt härlig tjejdag?! Det hade varit sa underbart! Men TYVÄRR sa gar ju inte detta da flera tusentals kilometer, ett stort hav och 9 timmars tidsskillnad skiljer oss at.

Men trots att den enda gangen vi bodde i samma stad, ja förresten den enda gangen vi ens bodde i samma land sen vi lärde känna varandra, bara varade i ett ar och att vi sedan dess bara har träffats tre-fyra ganger (tror inte att det är mer faktiskt) och att var kontakt för övrigt enbart bestar av kort och brev (för länge sen), mail-, skype- och telefonkontakt sa har vi en oerhört stark och fin vänskap. Och underligt nog känns det som att den bara blir starkare och starkare med tiden.

Visst känns det väldigt trakigt och ledsamt att inte kunna ha en "vanlig" vänskapsrelation, där man kan ses regelbundet över fika och middagar, lata vara barn leka och ha kul tillsammans, ha tjejdagar, skratta och grata tillsammans, lära känna varandras familjer mycket bättre och allt annat som "vanliga" vänner gör. Men trots alla "hinder" som var vänskap möts av sa skulle jag aldrig ge upp eller lata var vänskap rinna ut i sanden för det är det alldeles för värdefull för.

Vi är stöd för varandra, vi förstar varandra och varandras situationer sa väl och vi kan prata om allt med varandra. Trots avstandet, trots att vi nästan aldrig ses och trots den enorma tidsskillnaden som gör det väldigt svart för oss att ens kunna prata med varandra sa har vi en oerhört stark, nära och speciell vänskapsrelation.

Alla bilder fran google.

När, var, hur vi träffades?

Det var länge sen... det aret da vi bada fyllde 20 och vi bada jobbade som au-pairer i varsin familj i Bern, Schweiz. För att dra en lang historia kort. Det var manga svenska och utländska au-pairer, och andra utlänningar som bodde, jobbade... det aret i Bern och vi umgicks alla mer eller mindre tillsammans under fritiden. Man gjorde utflykter tillsammans, aktiviteter, gick ut, festade... I början om jag minns rätt sa var vi väl inte direkt kompisar, men vi var ofta pa samma fester och i samma kompisgäng. Ju mer tiden gick desto mer lärde vi känna varandra och pa slutet av min tid i Bern bodde jag ett tag i Liz familj och vi umgicks 24/7 och blev jättetighta. Och sedan dess har vi, som sagt, alltid hallt kontakten med varandra.

Här har jag hittat tva kort fran när jag var student i Växjö och Liz kom och hälsade pa mig.

Ja, det var ett tag sen...!

Och här kommer nagra bilder fran da jag och Liz träffades sist. Det var en dag i juli 2009 da vi möttes upp i Stockholm och gick pa Skansen tillammans med vara barn. Vi hade en jättemysig dag da barnen kunde leka och ha kul tillsammans och da Liz och jag pratade och "catched up" om det senaste i vara liv. Men en dag gar ju alldeles för fort när man har sa mycket att ta igen...!

Och nu har det alltsa gatt 3 ar sedan vi sags senast och MYCKET har hänt, bade uppgangar och nedgangar, mycket lycka och mycket sorg, i vara liv sen dess. När kommer vi att kunna ses nästa gang? Hoppas, hoppas kanske sommaren 2013!

Bild fran google.

Kära Liz, tack för att du är en sa fin vän och kom ihag att jag alltid finns här för dig.