lördag 15 december 2012

VARFÖR?


Varför?
Hur kan nagot sa fruktansvärt hända?
Och framför allt, hur kan nagon gör nagot sa fruktansvärt?

Idag snurrar alla dessa fragor runt i huvudet. Men det är fragor som vi aldrig kommer att fa nagra svar pa. Det är inte första gangen som hemska dad har hänt och antagligen är det inte det sista heller. Men aldrig kommer det att finnas nagra svar. Och det hemskaste av allt är att oskyliga människor kommer att fortsätta drabbas.

Mitt hjärta lider med alla familjer i Connecticut som förlorat nagon kär i den ofattbart grymma skolskjutningen igar. När man hör om sadana här fruktansvärda händelser pa nyheterna är det svart att riktigt ta in det. Det känns overkligt, ofattbart och sa fruktansvärt.


Man blir chockad och arg. Man känner ilska och skräck. Och än en gang sa undrar man varför?

Jag kan inte ens böja föreställa mig vad alla dessa stackars föräldrar, som igar förlorade ett barn pa ett av det mest grymma sätt som tänkas kan, gar igenom just nu. Och att första hur de nagonsin ska kunna ga vidare i livet känns inte ens möjligt.


Och sa tänker jag förstas pa min egna familj och mina egna barn och känner en evig tacksamhet för att jag som vanligt kunde hämta hem dem fran skolan igar kväll och krama dem godnatt. Jag kan säga att det blev en extra stor och lang godnatt kram.


4 kommentarer:

Liz sa...

Fina bilder till din text. Som jag skrev ocksa, det ar ju sa fruktansvart, man vet inte hur man kan ga vidare efter detta. Bara en san struntsak som att ha massa paket redan inslagna kanske med namn pa till sitt barn redo att lagga under granen till juldagen...Nu finns det inte nagon kvar i familjen med det namn som star pa paketet. Nar jag tanker pa sana smasaker da kan jag borja storgrata rakt ut. Det ar sa svart att greppa. Jag blir sa ledsen och man blir sa radd. Sa radd att det ska sla till nagonstans dar ens nara och kara befinner sig..

Har var det svart att sova. Cassie somnade mer eller mindre pa soffan igar hos mig, dels for att hon ju sovit en lang stund pa dagen nar hon om hem, men ocksa for att det var mycket tankar som snurrade runt detta. Vi pratade om det som hant och jag ville att hon skulle hora min verion och inte snappa upp en mening har eller en mening dar fran olika nyheter etc. Battre att hora en kort sammanfattning av det som hant men att fokusera pa att hon ar safe och att vad man kan gora och ska gora om hon nagonsin befinner sig i fara. Det ar sa svart att veta hur mycket man ska beratta.

Stor kram till er alla.

Martina sa...

Liz-
Ja du, det är verkligen svart att hitta ord för det som har hänt.
Fruktansvärt räcker inte pa langa vägar. Stackars människor.
Och visst blir man rädd själv för sina nära och kära. Men det är en sa jobbig tanke att man inte ens orkar fortsätta att tänka pa.
Jag har ocksa pratat med barnen om det som har hänt, för det är klart att de snappar upp vad som har hänt bade fran TV och folk som pratar om det.
Stor kram till er ocksa.

Saltistjejen sa...

Chock sorg och ilska. Ungefär så har jag känt efter att jag fick veta vad som hänt. Så fruktansvärt. ofattbart.
Så känner jag tacksamhet också. Liksom du. Livet är så skört.
Kram!

Martina sa...

Saltistjejen-
Ja hemska händelser som dessa far oss ju verkligen att sätta saker i perspektiv och uppskatta det vi har. Och inte minst ta vara pa alla nära och kära för livet är som du säger sa skört.
Kramar