När Emma var bara 1 år gammal fick hon sin första bästis, Mélanie. De träffades då Bianca började sitt första skolår och jag lärde känna och började umgås med mamman, Isabelle, till en pojke, Antoine, som gick i hennes klass. Och Antoine hade en lillasyster som var Mélanie. Hänger ni med?
I vilket fall, mellan Emma och Mélanie var det ungefär som kärlek vid första ögonkastet, fast i vänskap. De blev bästisar och oskiljbara från första stund och två år senare blev de även klasskompisar. Lika busiga, lika energiska och lika fulla i sjutton båda två! Jag kan lova att både skolfröken och mammorna inte hade en lugn stund med dessa två busfrön!
Sen bytte mina barn skola och livet gjorde sitt vilket ledde till att vi sakta men säkert sågs allt mer sällan. Och nu var det säkert en 5-6 år sen vi inte hade träffats alls trots att vi bara bor några minuter ifrån varandra.
Men slumpen, livet eller ödet gjorde att våra vägar korsades nyligen igen.
Mélanie hade i slutet av juni sett Emma på hennes skolavslutningsfest när hon var där för att se på ett uppträdande som hennes kompis Ophélia deltog i.
Emma träffade Ophélia hos sin kompis Julie, som i sin tur känner Ophélia, och hon visade då bilder på Mélanie som är hennes bästis idag. Ophélia är för övrigt också en gammal klasskompis till Emma.
Och härom dagen när jag var ute och sprang mellan diverse ärenden så hör jag helt plötsligt någon som ropar mitt namn. När jag vänder mig om så ser jag att det är Isabelle. Vi blev båda jätteglada över att se varandra igen och sa att vi skulle ses, tillsammans med tjejerna förstås, snart igen.
Sagt och gjort, i eftermiddag åkte jag och Emma hem till dom och så snart vi klivit in genom dörren så kändes det som att både jag och Isabelle och även Emma och Mélanie tog vid precis där vi hade slutat och som att det vore igår vi sågs sist!
Så här såg det ut idag när de gamla klasskompisarna återförenades.
Emma, Ophélia och Mélanie.
Ophélia och Mélanie har fortsatt att vara klasskompisar under alla år ända tills nu då Ophélia har hamnat i samma högstadieskola som Emma.
Och här är några bilder på tjejerna från 2006 då de var 3 år och oskiljbara.
6 kommentarer:
Visst stammer det att gammal vanskap aldrig rostar och underbart nar man kan ta vid dar man slutade!!
Vilka fina bilder pa tjejerna, bade som yngre och I "nutid"!
Later som valdigt strikta regler I skolorna gallande att lamna omrade etc men det ar ju bra pa sitt satt. Har ar det ocksa strikta, det ska vara lappar om man kom forsent eller gar tidigt, om nagon annan an forlader eller bus nanny hamtar, man maste skriva in sig hos vakter om man besoker skolan pa "udda" tider. Men pa nagot satt kanns det bra, jag skriver garna ett extra papper da jag vet att Inga obehoriga far tilltrade till skolan.
Kram!
Expiatriate wife-
Ja det är ju i alla fall sa som man verkligen känner och vet att det är riktig äkta vänskap, när man kan vara ifran varandra och ha ett langt uppehall, men att det känns precis sa enkelt och vanligt som sist man sags.
Absolut! Hellre nagra extra papper att skriva under men att man kan känna sig trygg vad gäller barnens säkerhet!
Kramar
Vad kul det är när man liksom kan ta vid där man slutade sist, trots att det passerat flera år!
Eastcoastmom-
Det är verkligen härligt!
Kramar
Harligt, precis som akta vanskap ska vara!! :)
Sotaste Emma, hon ar ju helt underbart sot som trearing (ocksa..)
Stora kramar
Liz-
Ja det vet ju du och jag hur det är med äkta vänskap som alltid finns kvar trots uppehall, avstand... och allt vad det nu kan vara som gör att man inte ses sa ofta.
Kramar
Skicka en kommentar