Tre av fyra i familjen har nu samma storlek på fötterna och det innebär att antingen så ser alla strumpor likadana ut (samma leverantör) och då blir det kaos för man vet inte vilken som är vems.
Eller så försöker man köpa olika strumpor för att lättare kunna skilja på dem, men eftersom strumpor av någon konstig anledning har tendens att spårlöst försvinna så slutar det då istället med att man bara har en massa omaka strumpor. Något som jag är allergisk mot.
När familjens omaka eller alltför lika strumpor speglar ens kaotiska liv... Intressanta reflektioner det här.
Det är nog dags för hemmafrun att börja göra något annat nu.
5 kommentarer:
Här har vi en gemensam strumplåda! Förutom mannens förstås!
KRAM Anna
:))
I know that situation!
Kram och ha en fin helg!!
Lotta
Channal-
Ja det kanske är en bra idé!
Kram
Lotta-
Skönt att veta att det finns fler.
Ha en fin helg du ocksa!
Kram
Bra sista mening där syrran!! Dags att göra något annat! Har du hittat någon fotokurs som du är sugen på?? Massssssssa kraaaaaaammmmmar till världens bästa systeryster
Sis-
Ja, snart sa!
Massa kramar till dig ocksa
Skicka en kommentar