Igår kväll såg jag filmen "The Impossible" som handlar om en engelsk familj som drabbades av tsunamin. Tårarna rann från första till sista minuten.
"Hope sees the invisible, feels the intangible and achives the impossible."
fredag 20 december 2013
THE IMPOSSIBLE
Den senaste boken jag läste, Malin Sävstams "När Livet Stannar", handlar om hur hon och hennes familj drabbades av tsunamin i Thailand 2004. Jag grät ovabrutet från första till sista sidan.
Igår kväll såg jag filmen "The Impossible" som handlar om en engelsk familj som drabbades av tsunamin. Tårarna rann från första till sista minuten.
Igår kväll såg jag filmen "The Impossible" som handlar om en engelsk familj som drabbades av tsunamin. Tårarna rann från första till sista minuten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag arbetade med Malin och glömmer aldrig samtalet innan de reste...och chocken när vi förstod vad som hänt.
Hope achieves the impossilbe...så sant!
KRAM
Vågar inte se den. Peter har sett den, nyligen. OCh han var tagen och tyckte den var mkt sevärd.
Har inte läst boken av Sävstam heller.
Kramar!
Lotta-
Malin, skulle det ju naturligtvis vara och inte Maria som jag sa tokigt hade skrivit istället. Men nu är det rättat!
Det finns inga ord som är tillräckliga. Sa fasansfullt hemskt. Och man kan verkligen beundra människor för hur starka de kan vara. Men ibland har man inget val.
Kramar
Annika-
Filmen är verkligen gripande och sevärd.
Men boken, om man nu verkligen ska och kan jämföra sadana här fruktansvärda saker, är ännu mer "fängslande" (eller vilket ord man nu ska använda). Du maste läsa den!
Kramar
Visst ar filmen bra eller otroligt "fangslande"! Tararna trillade har ocksa, jag blev sa gripen, jag tycker att kanslan var bra beskriven i filmen och inte bara massa "action". Sa bra, och sa fruktansvart nar man ju vet att detta var verklighet for sa otroligt manga. Boken har jag inte last, men kanner att den sakert ar sa fasansfull som man kan ana..
Tank att det ar sa manga ar sedan redan nu i jul. Vilka hemska jular det har varit i efterhand for sa otroligt manga sedan detta hande..
Kramar!!
Liz-
Ja du, tiden flyger verkligen fram. Alldeles för fort.
Vi var ju i Thailand nagra ar efter tsunamin och att höra alla hemska berättelser och sta och blicka ut mot havet kändes väldigt mäktigt och gripande.
Filmen var verkligen fängslande och sorglig. Men boken var även fran en annan vinkel. Att komma hem utan hälften av sin familj och kampen att överleva ännu en gang, fast nu hemma i det verkliga livet. Den är sa läsvärd. Jag kan skicka över den till dig om du vill läsa den?!
Skype snart?!!
Stora kramar
Skicka en kommentar