COUSCOUS. BLAND ANNAT.

Jag har alltid sagt att jag inte gillar couscous. Okej, min första och enda gång jag ätit det var i en crous, en universitetsrestaurang, när jag gick på la Sorbonne i Paris för hundra år sen. Kanske inte den allra bästa förutsättningen.

Igår kväll ändrade jag uppfattning. Alla förutsättningar fanns där; trevligt sällskap, fin omgivning och bästa Nina som lagade en gudomligt god couscous.

Eh, sa jag att vi innan vi satte i oss allt det här hade grundat med sardintoasts och inbakade korvar nedsköljt med några glas champagne?!

Och att efter huvudrätten skulle det så klart ätas baguette med ost. Bien sûr.

Middagen avslutades, till slut, med inte en utan två efterrätter, en kokos-crème brûlée och en chokladkaka.

Vi kan ju säga så här, jag var inte hungrig när jag gick och la mig igår kväll.

Och inte i morse heller.